Onsdag kväll, bara.
Fru: Så du ERKÄNNER att du har slängt våra kläder!?
Jag: Neeej! Jag har slängt SOPORNA!
Fru: Det har ju just det du i-n-t-e har!
Jag: Det är ju just det jag h-a-r!
Fru: Du har ju slängt påsen som jag hade lagt våra smutskläder i från Paris!
Jag: Nej! Jag har slängt den ihopknutna Ica-påsen som stod bredvid blöjhinken!
Fru: Som våra KLÄDER låg i ja!
Jag: Och hur skulle jag kunna VETA det?
Fru: Genom att titta i påsen kanske?
Jag: Så nu förväntas jag öppna soppåsar för att kontrollera att det är sopor i den?
Fru: Det var ju inte sopor!!!
Jag: Och hur skulle jag kunna veta det???
Fru: Guuud alltså! Normalt sett kan man inte få dig att slänga soporna utan att tjata på dig i tre dagar men just DEN HÄR påsen slänger du trots att det inte ÄR sopor!
Jag: MEN FÖRLÅT SÅ JÄVLA MYCKET FÖR ATT MAN FÖRSÖKER HJÄLPA TILL DÅ!
Fru: VILL DU HA BERÖM NU OCKSÅ FÖR ATT DU SLÄNGER VÅRA KLÄDER?
Jag: Jag slängde en påse med sopor!
Fru: Som det inte var sopor i ja!
Jag: AHA! Så du erkänner att var sopor!!!
Fru: Jag erkänner att det var en PÅSE!!!
Jag: Som stod ihopknuten på golvet ja!
Fru: Så nu får man inte ställa påsar på golvet utan att du slänger dem?
Jag: Visst! Visst! Skyll på mig bara! Och när jag inte går ut med soporna så får jag skit för DET!
Fru: Du går ju inte ut med soporna! Du går ut med KLÄDERNA!
Jag: Om du gick ut med soporna själv någon gång så hade vi kanske inte haft det här problemet!
Fru: Om du tvättade själv någon gång så hade vi kanske inte haft det här problemet!
Jag: DET BLIR JU MINDRE ATT TVÄTTA PÅ DET HÄR VISET SÅ DU BORDE FÖR FAN VARA NÖJD!!!
(Repetera från början, i tre och en halv timme.)