Alla möjliga slags varma tack till er som satt kvar efter P.O. Enquists enastående scenintervju på Bokens Dag igår och lät en trivselviktig kille med keps härja på teatern i Västerås efteråt.
Ett extra tack förstås till er som med stort tålamod och empati lät mig rita saker i era böcker i lobbyn, och en alldeles extra shoutout till den ganska uttråkade tvååringen med gnuggistatuering på axeln (mina ursäkter för väntetiderna i kön och bristen på bilder i mina böcker) och till kvinnan med X-namnet som briljerade med en mer permanent Deathly Hallows-tatuering på underarmen (min Harry Potter-konnässör till förlagsredaktör hade förstås ställt avsevärt bättre följdfrågor än jag gjorde). Dessutom infann sig inte mindre än två män i kön som faktiskt hette Ove (båda dock, såvitt framgick, otatuerade) och ändå verkade tycka att jag inte var alltigenom värdelös.
Själv fick jag en bok signerad av P.O. Enquist och fick äta ostmackor tillsammans med Katarina Mazetti. Om min mamma eller min farmor läser det här vill jag noggrant påpeka att jag tog av mig kepsen vid båda tillfällena.