Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Otacksamhet är världens lön

 |  Publicerad 2013-03-18 12:11  |  Lästid: 2 minuter

Jag vet inte om vi har pratat om Santiago Canizares tidigare på den här bloggen. Det har vi säkert. Jag pratar ju, enligt somliga delar av min omedelbara familj, oproportionerligt mycket om Santiago Canizares. “Tjatar”, till och med.

Och visst. Visst. Fine. Det gör jag kanske. Men en bra anekdot är liksom en bra anekdot, och det tänker jag inte be om ursäkt för.

Och, jo, för den som eventuellt lyckats missa tidigare oombedda anekdotreferenser är Santiago Canizares alltså den spanska fotbollsmålvakt som på försommaren 2002 råkade välta en liten after shave-flaska i glas från översta hyllan i sitt skåp i omklädningsrummet och gjorde det som alla som något gång sysslat med fotboll i fem minuter i något som helst sammanhang reflexmässigt gör. Han försökte dämpa fallet genom att fånga upp den med foten. Vilket tyvärr, på något sätt som jag förutsätter att diplomerade partikelfysiker fortfarande försöker reda ut de exakta detaljerna kring i statligt finansierade universitetsavhandlingar världen över, ledde till att han skar av en sena i foten på en av glasskärvorna.

Och Canizares var ju, som ni vet, reservmålvakt för det spanska landslaget under tre europamästerskap och tre världsmästerskap. Men världsmästerskapet i Japan/Sydkorea 2002 var det enda han någonsin blev uttagen till som förstamålvakt. Han hade förmodligen fått spela alla matcher. Det spelades ett par veckor efter att den där after shave-flaskan föll från hyllan. Canizares satt hemma med en gipsad fot upplagd på soffbordet.

Och jag bara säger.

Om jag nu sitter i vår soffa. Och vår son står upp på armstödet. Och hans mamma säger till mig att akta honom så att han inte halkar och trillar ner. Och han just då halkar och trillar ner. Och jag då med en kobras sylvassa reflexer får ut mitt ben under honom och liksom fångar honom i fallet med foten som en sån där utstickande trädgren som räddar karaktärer i tecknad film som precis har fallit över ett stup gör och sedan sakta och fint sänker ner honom i säkerhet på golvet.

Och han då tackar mig genom att bita mig i tån och skratta och springa iväg.

Då skiter jag i vad hans mamma säger.

Då är det fan i mig berättigat med en Santiago Canizares-anekdot. Då har jag förtjänat den.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 15:22