Mari, art director på VeckoRevyn, återger samtalet med en bestämd kvinna i sina bästa år som under helgen lämnade ett upprört meddelande på hennes telefonsvarare angående att ”servetterna ni har beställt finns inte i lager, återkom snarast med hur ni vill lösa detta!”
Mari: (Glatt och omtänksamt) Hej, jag heter Mari och jag tror att du ringde mig i helgen av misstag.
Oves fru: Va? Nej, vet du vad. Det har jag verkligen INTE gjort!
Mari: Eh…alltså…jo, du har lämnat ett långt meddelande här på min telefonsvarare om några servetter till en fest. Men jag tror att du har fått fel nummer för…
Oves fru: (Fnyser) Nej, jag har verkligen inte ringt dig. Var har du fått det ifrån?
Mari: (Harklar sig försynt) Alltså…lämnade du inte ett meddelande på en telefonsvarare i helgen angående servetter?
Oves fru: (Fnyser samtidigt som hon andas in, en konstart som enbart svenska kvinnor över 55 behärskar) Jo, det gjorde jag. Jag har väl inte Alzheimers heller!!! Men det var inte till DIG!
(Lång tystnad)
Mari: (Djupt andetag) Nej…men det är ju det jag försöker förklara. Att du ringde fel. Du lämnade det på min telefonsvarare, och jag är in…
Oves fru: (Med ”jag ska anmäla dig”-tonen) Var jobbar du någonstans då?
Mari: (Vänligt) På tidningen VeckoRevyn.
Oves fru: Jaha. Och varför skulle jag ringa dig då?
Mari: (Fortfarande vänligt) Nej, det vet jag inte. Det är ju det jag sä…
Oves fru: Nej. Då kanske du fattar att jag inte har ringt dig då!
Mari: Nej. Okej. Men du kanske slog fel nummer och hamnade hos mig?
Oves fru: Nej. Verkligen inte. Jag slog rätt nummer.
Mari: Men det kan du ju inte ha gjort. För du hamnade ju hos mig.
Oves fru: Nej. Det gjorde jag inte.
Mari: (Sammanbitet) Men jag har ju ett MEDDELANDE från dig på min TELEFONSVARARE! Dumfan!
Oves fru: (Upprört) Nej! Det kan du omöjligt ha! För jag har inte ringt dig!
(Tystnad)
Mari: Okej. Men jag ska inte ha några servetter i alla fall.
Oves fru: Nej! Det fattar jag väl!!!
(Tystnad)
Mari: (Lite mindre vänligt) Skönt att vi klarade upp det här då…
Oves fru: Jaha. Var det allt eller? Jag har faktiskt inte tid att sitta här och prata med dig hela eftermiddagen!
”Oves fru ringer INTE art director på VeckoRevyn” borde det la va?
Good point. Det blir banne mig ändring på det.
LÄSARPÅVERKAN!
…och Ove rättar inlägg om sin fru också. Enastående!
Jag är alltså Oves fru redan vid ringa 21 års ålder. Jag behärskar den där inandningen med fnys till fullo. Följt av ett ”Jaså det säger du? Nej VET du vad…”
Malin: Du jobbar inte möjligen som handläggare av föräldraledighet på Försäkringskassan? Annars har du ett gjutet karriärsval att falla tillbaka på där i framtiden. (Eventuellt måste du börja röka gula Blend också, beroende på lokal fackklubbs regler.)
Öh, hrm, alltså… Jag pluggar till jurist och jobbar till vardags som arbetsledare på McDonalds. Jag kommer alltså med stor sannolikhet vara den som sitter på valfri myndighet och skrattar åt handläggarna… Eller, det är så jag tänker mg det hela.
Jag känner hur som helst att den här fnysen (med inandning) kommer komma otroligt väl till pass när jag ska förhandla avtal. Joråsåatte…
Uttrycket ”Du är inte bara dum i huvet, du är dum i hela kroppen.” känns passande för denna kvinna.
Måste vara skönt att vara en sån där människa som har rätt hela tiden. Men givetvis bara om man är Ove eller Oves fru.
Jag hade förresten en Ove på mitt jobb ett tag. Han brukade sätta punkt för varje meningsskiljaktighet med orden: ”Dô! Sest jag hadde fel va la våren sextifem….”
Jag tror Oves fru ringde min pappa också. Hon skulle avboka sin tid hos frissan på hans telesvar, och när han vänligt ringer upp för att meddela att det blev fel blånekade hon tills han spelade upp meddelandet för henne. Vi skrattade så vi grät efteråt =)
Är det på riktigt!!!???
Majsan: det här är så dumt att det måste vara sant.
Oj så klockrent och så roligt och så… typiskt min kompis väninna…för det var väl hon ? =)
Det är bara en Ove som orkar vara gift med en Ovelia, vilket Oves fru torde heta.
Heter hon inte Gun månne?
Alltså, jag stöter alltid på oves fru. Jag hatar henne. Hatar.
Min mobil har pajat. Man hör vad jag säger, men inte vad personen i andra ändan säger. Man kanske skulle använda den när man måste prata med en Ove? Kunde det vara något?
Jag som uppfattat Ove som en trevlig snubbe. Lite jobbig, men väldigt trevlig. Inte kan väl Ove ha gift sig med en sådan satmara?