icon
icon
Övrigt | Publicerad 14 oktober 2014 21.50

Föräldraledigheten. Lite om hur jag känner att den går.

Okej, för det första: Min dotter ”ramlade” inte.

Hon hoppade.

Från en stol.

Medan jag gjorde välling och vände ryggen till i en himla nanosekund.

Och då snurrade jag runt och FÅNGADE henne. Som Chuck Norris hade gjort. Eftersom jag är en b-r-a förälder! Plus att jag, oavsett vad min fru säger, har KOBRAREFLEXER!

Och sen petade min dotter mig i ögonen när jag höll henne i famnen, så att jag inte kunde se någonting, så att jag gick in i en annan stol. Och då trillade JAG. Och sen slog jag bakhuvudet i bordet, och så landade hon ovanpå mig med sina händer i mitt ansikte, och i sina händer hade hon ett Lego-torn. och Lego-torn är fan hårdare än man tror.

Så jag uppskattar verkligen att alla bryr sig om hur det gick med henne. Visst. Det är jätteviktigt. Hon är jätteviktig. Barnen är vår framtid och bla, bla, bla. Men hon är faktiskt hur glad som helst och ni ser ju att hon redan har börjat bygga ett nytt frikkin Lego-torn.

Så kan NÅGON komma hit och kolla om jag har brutit näsan eller inte!?

Annons
Övrigt | Publicerad 13 oktober 2014 22.19

Note to self

ALLA bvc-sköterskor kommer inte reagera helt och hållet konstruktivt på att du ringer och förklarar att din dotter är i en ganska ”stökig fas” just nu och att du därför undrar om det finns någon möjlighet att den här inplanerade vaccinationen om ett par dagar möjligen kan utföras med hjälp av blåsrör.

Det finns nämligen bvc-sköterskor som kommer tro att du skämtar.

Och de kommer skratta och lägga på luren innan du hinner förklara att du är jävligt, jävligt, jävligt allvarlig.

Annons
Övrigt | Publicerad 12 oktober 2014 23.00

Ett äktenskap. Söndag.

Fru: Har du ätit upp min choklad?

Jag: Låg den i köket?

Fru: Ja!

Jag: Då har jag ätit upp den.

Fru: Varför det!?

Jag: För att jag var på väg ut ur köket. Och jag har samma motto som amerikanska marinkåren. ”Leave noone behind.”

Fru: Leave noones CHOCOLATE behind, ja! Det är ditt motto!

(Tystnad)

Jag: Du insinuerar att jag har missförstått mottot?

Fru: Jag insinuerar att det var min choklad!

Jag: Ja. Och jag lämnade inte den bakom mig.

Fru: När de säger ”noone behind” så menar de m-ä-n-n-i-s-k-o-r.

Jag: Jaha. Men om du hade varit i köket och jag hade vetat att du hade choklad så hade jag inte lämnat dig bakom mig heller.

Fru: Och om du redan hade chokladen?

(Tystnad)

Jag: Hur menar du?

Fru: Om du redan hade chokladen, hade du lämnat mig bakom dig då eller hade du försökt rädda både mig och chokladen?

Jag: Nu är jag förvirrad. Hur menar du? Om jag hade haft chokladen så hade jag ätit upp chokladen. Sen får väl du göra som du vill.

Fru: Du är fruktansvärd.

Jag: Du menar att jag skulle vara fruktansvärd som soldat?

Fru: Jag menar att du är fruktansvärd som människa.

(Tystnad)

Jag: För att jag inte hade räddat dig från köket?

Fru: FÖR ATT DU ÅT UPP MIN CHOKLAD!

Jag: DET HÄR BÖRJAR BLI EN VÄLDIGT KOMPLICERAD DISKUSSION!!!

(Tystnad)

Jag: Finns det mer choklad?

Annons
Övrigt | Publicerad 11 oktober 2014 22.56

Jag skiter i vad ni säger

Ni sa ”kurragömma”.

Ni sa ”göm dig pappa! Så letar vi!”

Ingen sa var man fick och inte fick gömma sig. Det sattes inga såna gränser. Ni kan inte bara komma i efterhand och ändra reglerna. Ni sa ”göm dig pappa!”. Och ingen sa att man inte fick gömma sig i till exempel källarförrådet.

Ingen sa att man inte fick ta med sig mobiltelefonen och öl.

Ni sa ”göm dig pappa!”.

PAPPA GÖMDE SIG!!!

Övrigt | Publicerad 10 oktober 2014 17.36

Om ni inte tänker prata om elefanten i rummet tänker elefanten prata om sig själv

Det är fredag kväll, så jag förstår att ni har bättre saker för er, men om ni mot alla sorters rimliga rimligheter och resonligheter skulle vilja veta mer om vad jag tycker och tänker och känner (jag KÄNNER en hel del, det ska man ha klart för sig, jag går och känner saker mest hela dagarna) så har två i övrigt rationella och begåvade bokbloggare tillfälligt frångått sina krav på innehållskvalitet och intervjuat mig istället.

Mitt förlags PR-ansvarige säger att mina svar ”väl åtminstone var på den nivån som vi kan förvänta oss av Fredrik nuförtiden”. Och först trodde jag att det var en komplimang men sen suckade hon så djupt att hon släckte två värmeljus, så jag antar att det kanske mer var som en trea i betyg. Eller så. Tvåa plus, eventuellt. Hon himlade rätt mycket med ögonen när jag frågade men det kan ha varit skräp under kontaktlinsen, tänker jag. Allting behöver faktiskt inte handla om mig.

Hur som helst, intervjuerna ligger här:

Med Bokhuset.

Med Books on my mind.

Det var bara det.

Tack för att ni frivilligt väljer den här bloggen som en del av er internetupplevelse.