icon
icon
Övrigt | Publicerad 18 juli 2014 22.54

Bloggen inställd på grund av orsak

Fredagskvällen är temporärt uppskjuten eftersom min fru och jag hade planer på att rensa ut en av våra garderober och flytta ner grejer därifrån i källaren för att på så sätt göra plats för mer förvaring i lägenheten.

Det borde ha varit klart på en timme.

Men nu hittade jag en tröja och en klänning längst in i garderoben som det fortfarande satt prislappar på. Och jag gjorde väl möjligen en lite onödigt stor grej av det. För sen gick min fru ner i källarförrådet och hittade tre skrivmaskiner som jag har köpt på Blocket och fått hemskickade och som jag fortfarande inte har packat upp ur lådorna.

Så nu kommer vi med all sannolikhet ägna resten av kvällen åt att diskutera vem i det här hemmet som egentligen har mest ”problem”.

Annons
Övrigt | Publicerad 17 juli 2014 22.29

How do you afford your rock’n'roll lifestyle

God vän: (Pekar på mitt ansikte) Oj! Vad har du gjort på kinden? Det ser ut som att du har varit i slagsmål!

Jag: Va? Nä. Det är inget. Jag var på svensexa.

God vän: (Nickar förstående) Aaah, svensexa, blev det sådär typiskt machograbbigt och spårade ur i fylleslagsmål?

Jag: Va?

God vän: (Luftboxas) Du vet! Typiskt svensexor, liksom!

Jag: Va? Eller…alltså, jag menar, exakt! Exakt så var det!

Min fru: (Tittar på bekant. Skakar på huvudet.) Fredrik fick en allergisk reaktion. Vi tror att det kan ha varit choklad.

(Tystnad.)

God vän: Åh.

Jag: Men det KUNDE ha varit fylleslagsmål! Jag hade kunnat ha varit med i ett fylleslagsmål men det kanske inte syns eftersom jag VANN!

Min fru: (Höjer jätteonödigt mycket på ögonbrynen) Du och E tog taxi hem klockan tolv efter att ha druckit fyra öl var för att ni hade ont i ryggarna för att ni hade klättrat den där hinderbanan på förmiddagen. Du ringde mig tio över tolv och frågade ”hur gör man en ispåse?”.

Jag: (Harklar mig) Klättringen var faktiskt mer fysiskt krävande än vad det ser ut på videon. Och dessutom nöp E mig när vi var där och det satt liksom i på kvällen…

God vän: Vadå ”nöp”? Du menar att han ”nöp till” dig? Som i att han slog dig?

Jag: Va? Eller…ja! Exakt! Han slog mig med…alltså…typ knytnäven! Han slog mig med…knytnäven på fyllan! Det var helt crazy. Svensexe…crazy…

Min fru: (Jättejätteonödigt himlande med ögonen) Han menar ”nöp” som i ”nöp”. Fredrik skulle filma klättringen med sin telefon men telefonen fick slut på minne och Fredrik vägrade radera Rollercoaster Tycoon så att de kunde filma mer. Så hans kompis E blev sur och så satt de i något träd och bråkade tills E nöp honom i ryggen och instruktören fick komma och fira ner dem med rep.

Jag: Han nyps ashårt!

(Tystnad)

God vän: Åh…

Jag: Vad fan menar du med ”åh”! Han nyps ASHÅRT säger jag ju!

(Tystnad)

Jag: Och jag har fan precis fått Freefall Dropzone och Swinging Hammer i Rollercoaster Tycoon och de tar faktiskt megalång tid att få efterso…alltså vafan…JAG BEHÖVER INTE FÖRKLARA MIG FÖR ER!!!

Annons
Övrigt | Publicerad 16 juli 2014 22.44

Balladen om drottningen av det runda arkivet

Strax efter gymnasiet jobbade jag under en kort period på en arbetsplats där den internetska revolutionen inte riktigt lyckats få fotfäste och där det därför fortfarande fanns ett arkiv fyllt av papper och pärmar stort nog för att kunna fickparkera Årtusendefalken i. Detta arkiv styrdes av en kvinna i 64-årsåldern som till såväl utseende som personlighet inte var helt olik det man kanske skulle få om Red i ”Orange is the new black” fick barn ihop med fotbollsdomaren Pierluigi Collina. Ingen annan än hon fick lov att gå in i arkivet. Ingen annan hade nyckel. Om man ville ha tag i en särskild pärm från ett särskilt datum blev Red Collina alldeles oerhört arg, kallade en för ganska fula saker en ganska lång stund och sedan tog det i regel mellan tre och sju arbetsdagar innan hon hade lyckats lokalisera pärmen. Detta berodde på att ”arkivsystemet” var så komplicerat att bara hon kunde förstå det, och hon hade faktiskt bättre saker för sig än att leta upp mina förbaskade pärmar.

Det slumpade sig nu så att Red Collina gick i pension samma år som jag jobbade på just den här arbetsplatsen, och på sin avskedsfest drack hon ganska mycket Bailey’s och erkände till sist brett flinande för en kollega att det inte fanns något ”jävla systeeem” och att arkivet egentligen var så enkelt att hitta i att vem som helst kunde göra det, men att hon när hon för några år sedan begripit att företaget skulle bli fullt av datorer vilken dag som helst helt enkelt hade tänkt att ”en bra sås reder sig själv” och därför själv sett till att hennes arbetsuppgifter under hennes sista yrkesverksamma år hade tagit upp exakt så mycket tid som behövdes för att motivera företaget att inte försöka sparka henne.

Månaden efter avskedsfesten rensades arkivet upp, omorganiserades, datoriserades och någon ersättare för Red Collina anställdes aldrig. Hon blev på arbetsplatsen i efterhand känd som ”drottningen av det runda arkivet” och sist jag hörde av henne hade hon flyttat till den spanska solkusten där hon enligt uppgift odlade egen tobak på balkongen och åtnjöt visst lokalt kändisskap som fruktad motståndare på den närliggande minigolfbanan.

Jag berättade den här historien för min fru i början av vårt äktenskap. Jag fyllde ut den med min vän och kontorskollega N:s kunskaper om ”Parkinsons lag” som gör gällande att ”varje arbetsuppgift expanderar tills den fyller upp exakt den tid som avsatts för att genomföra den”. Ju längre tid man har på sig att göra någonting, ju längre tid tar det, kort och gott. Jag tyckte att det fanns mycket att lära sig av det.

Min fru har nu tydligen tyvärr sparat denna information i ett helt eget arkiv i sin hjärna, för de senaste veckorna har hon tydligen noterat att varje gång jag går ut med källsorteringen så tar det lite längre tid än gången före, och varje gång gnäller jag lite mer högljutt över mängden källsortering precis innan jag går hemifrån. Och idag när jag gick ut med källsorteringen och kom tillbaka efter en och en halv timme och luktade kebabpizza så påstod hon att det var EXAKT så här Red Collina startade sin karriär.

Det hjälpte förstås inte ett dugg att jag förklarade att jag bara hade råkat träffa en bekant utanför pizzerian och att det var lukten från hans pizza som hade satt sig i mina kläder.

Det här är precis som när jag var tonåring och skulle förklara för mina föräldrar att det bara var Mackan och Jojje som rökte och att jag bara gick med ut för att vara social.

Nu håller min fru på om att jag egentligen har suttit nere vid källsorteringsstationen och ätit kebabpizza och spelat Rollercoaster Tycoon i en och en halv timme vilket är ett lögnaktigt påhopp eftersom alla fan vet att det är det jag gör när jag går till gymmet.

Red Collina hade aldrig accepterat det här.

Red Collina hade byggt ett källsorteringsarkiv.

Annons
Övrigt | Publicerad 15 juli 2014 15.46

Days of our lives

Blogginläggen på denna plats har ju de senaste dagarna varit mer utspridda än en brasiliansk backlinje, men efter svensexan i helgen tog jag tydligen någon form av semester. Eller, ja. Jag somnade. Eftersom det tydligen räcker med tre öl och att vara ute någonstans där det spelas hög musik efter midnatt för att jag ska behöva gå i ide i 72 timmar för att kunna återgå till någon form av hjälpligt funktionell existens.

Ungdomar är inte kloka nufötiden, så kan vi väl sammanfatta det. Och jag är ju tydligen inte 38 längre.

Hur som helst. Idag var jag med min familj i lekparken och fastnade i ett jävla vikingaskepp för att min son tappade sin sko därinne och vägrade gå in själv och hämta den eftersom det fanns ”monster därinne”. Det är en viktig vändpunkt i relationen mellan barn och förälder, det där, när jag inte längre kan hota barnet med monster för att få barnet att låta bli att göra en massa skit eftersom barnet istället har börjat hota sig själv med monster för att slippa göra en massa annan skit. Jag behöver fan se över kvalitetskontrollen av mina monster.

Jag behöver eventuellt även träna en del på min svängradie inuti vikingaskepp. Men allt ordnade sig ju. Oavsett vad min fru försöker hävda i efterhand. Jag råkade visserligen sparka en främmande tvååring på axeln när jag kröp ut men till mitt försvar stod faktiskt min son och pep som en backande lastbil när jag gjorde det. Och jag svor jättehögt hela vägen. Och jag kom ut riktad i en sätesbjudning som måste ha sett ut som om vikingaskeppet födde en 90 kilo tung klump trolldeg i blå shorts. Alla varningssignaler fanns fasen tillgängliga för den där tvååringen. Om hen inte har bättre riskbedömning än sådär ska hen banne mig inte släppas i närheten av vare sig trafikerade gator, mellandagsreor eller grävlingsgryt, det står jag för.

Sen gick min familj och jag och åt och sen började det monsunregna. Medan vi var på Max. Så vi kunde inte lämna Max på nästan en timme.

Det var det bästa Big Brother någonsin.

(För den läsare som händelsevis lider akut brist på bra internet så går vikingaskeppet jag fastnade i att se på det där Instagram som är så modernt nuförtiden. Mest eftersom jag inte har en förbaskad aning om hur man lägger upp bilder i den här bloggen från sin mobiltelefon.)

Övrigt | Publicerad 13 juli 2014 11.25

Medan jag sov

Jo, hej. Jag har varit på min vän R:s svensexa i Helsingborg. Det var förstås på alla sätt trevligt och gemytligt. Jag ska inte säga att min dialekt förändras drastiskt när jag är här, men vi kom hem ganska sent inatt så jag är ganska trött idag och jag har trots allt varit två dygn i Skåne så när jag ringde min fru imorse la hon på luren efter tjugo sekunder och ringde upp mig igen som videosamtal för att hon skulle kunna se vad jag sa.

En annan grej som tydligen har hänt, enligt ett mejl från en norsk läsare igår kväll, är att någon etiskt innovativ individ har lagt upp en profil på den norska dejtingsajten ”Tinder” under namnet ”Niklas” och snott en bild på mig.

Jag vill bara påpeka här och nu direkt att jag inte är arg över bildstölden. Jag är inte ens upprörd över att någon utger sig för att vara jag. Stjäl min identitet, för all del. Ta med den utomlands och låt den skaffa dreadlocks och hitta sig själv och vara uppe jättesent på nätterna och äta hur mycket rabarberpaj den vill och kanske börja arbeta på en liten restaurang eller som dykinstruktör eller vad dess lilla hjärta nu åtrår. Jag är inte känslig. Om du behöver min bild till din dejtingprofil så bara ta den. Jag tar inte illa upp.

Men när du skriver att du är T-R-E-T-T-I-O-N-I-O JÄVLA ÅR GAMMAL DÅ TAR JAG FAKTISKT LITE JÄVLA ILLA UPP, NIKLAS!!!

 

IMG_1176

Min fru, som jag ringde till för att få stöd i denna svåra stund, svarade kort och gott: ”Jaja. Men du ser ju okej ut för att vara 39 ändå.”