Vatten. Möt kvarn.
Jag har försökt få min fru att ta reson här. Men hon härjade något om att hon inte tänker ta kulinariska direktioner från någon som en gång hällde bearnaisesås och rostad lök i en skål filmjölk för att han hade slut på flingor. (INTE samma sak!) Och sen började hon läsa kommentarsfältet och då blev det nåt tjafs om att alla som var emot salt på rabarber var såna som inte ens hade testat. Och sen dök det upp fler iranier och nån från Indien och de var ju på hennes sida och då kom hon liksom upp i varv.
Och sen var det nån med signaturen ”helsingborgare” som skrev att man kan ha salt på alla grönsaker och frukter som är sura. Och jag är uppväxt i Helsingborg. Och längre upp fanns det någon som påstod att salt på tomater är en skånsk sedvänja. Och sen, ja. Ni fattar.
Det är lite svårt att få stopp på henne nu.
Hon har komponerat en sång om hur inte ens mitt eget folkslag är med mig. Hon har dansmoves och allting.
Jag känner mer och mer att jag borde ha gett fan i att ta upp det här från första början.
Öppen fråga. Stängd diskussion.
Min fru är ju, som möjligen har framgått på denna plats tidigare under vinjetten ”män är från Mars, kvinnor är från Teheran”, född i Iran. Det bjuder faktiskt, i ärlighetens namn, långt färre kulturkrockar i det här hemmet än vad man kanske inledningsvis kan föreställa sig. Det är i all uppriktighet avsevärt vanligare att mitt skånska ursprung ställer till med missförstånd och konflikter bland lokalbefolkningen i Stockholmsområdet än att hennes persiska ursprung gör det. (Hon har ju till exempel aldrig försökt börja slåss med en servitör som rättade hennes uttal av ”aubergine”, eller slagit sönder en sån där röststyrd gps mot en cementstolpe i ett parkeringsgarage i Göteborg, eller…ja…någon av de andra sakerna som jag då och då eventuellt har ägnat mig åt.)
MEEEN med jämna mellanrum händer det ju ändå, att det är min fru som är konstig. Och just nu sitter hon här framför mig och äter rabarber med salt på.
Rabarber.
Med salt.
På.
Hon saltar även apelsiner. Och gurka. Jag tror att vi har pratat om det tidigare här på bloggen, men just de sakerna har jag lärt mig att leva med. Men rabarber? Det är fan inte civiliserat. Och hon hävdar bestämt att det är helt normalt. Att alla gör det.
Gör alla det?
Jag är jävligt, jävligt tveksam till att alla gör det.
Den gamblande hustrun
Jag: Alltså en av mina bloggläsare hittade en så SJUKT cool grej på näte…
Fru: Nej.
Jag: Vadå nej?
Fru: Nej. Du får inte köpa den.
Jag: Jag har inte ens sagt vad det ÄR än!!!
Fru: (Rycker på axlarna, byter kanal på teven) Jag älskar dig. Men vi har varit tillsammans i sex år. Gifta i fyra. Haft barn i tre. Jag beräknar oddsen och svarar nej redan nu.
Shotgun!
Det talades alltså om helikoptrar, och läsaren ”LP” var snabbare än ett Twitterflöde under en schlagerfinal med kommentarsfältsshoutouten till Scandimatic.se
Det finns helikoptrar där.
Det finns även en Batmobile där.
En B-a-t-m-o-b-i-l-e.
Så nu är det väl bara en fråga om att reda ut maxviktsgränsen för den tilltänkta publiken. Helikoptern på Ica Maxi har en maxviktsgräns på 45 kilo, jag vet inte om det är något slags riktvärde rent allmänt för den här sortens maskiner.
Den tilltänkta publiken om jag köper Batmobilen väger 95. 98 om det är efter frukost.
Fly away
På en av de lokala stormarknaderna i kommunen där min familj och jag bor finns en blå helikopter av den där typen som barn kan sätta sig i och åka upp och ner i 45 sekunder eller så utplacerad.
Den är blå av Slush Puppie-nyansen. Den är kanske 80 centimeter bred och knappt två meter lång. Den blinkar och låter en aning som en robot från framtiden kanske skulle göra om man råkade spilla Jägermeister och Red Bull i den i ett tält på Roskildefestivalen när man stoppar pengar i den. Och den gillar pengar. 45 sekunder av upp-ner-blinka-låta kostar tio spänn. Och en gång är liksom aldrig tillräcklig.
Jag förstår att allt det här kanske inte är information ni behöver. Men jag tänker mig att någon i läsekretsen kanske sitter på specialkunskaper just kring helikopterkarusellbranschen och kan identifiera den och eventuellt även ge mig någon slags bollpark på vad en sådan där helikopter skulle gå lös på om jag skulle vilja köpa en bättre begagnad.
Inte för att jag tänker köpa en.
Men jag har räknat lite på antalet gånger vi har handlat mat det senaste halvåret och det hade ju varit intressant att veta hur långt min kapitalinvestering så här långt hade tagit mig om jag lagt det som handpenning istället.
