God vän: …så nä, så då slutade han hur som helst äta quorn.
Jag: Va?
God vän: Ja, eftersom det inte är vegetariskt.
Jag: Jag hänger inte med.
God vän: För att du inte förstod vad jag menade? Eller vadå?
Jag: Lite det. Och lite för att jag inte lyssnade.
God vän: På vilken del?
Jag: Från delen där ni började diskutera vegetarisk mat. Då gick jag till mitt happy place.
God vän: Jag sa att Sebbe slutade äta quorn eftersom det inte är vegetariskt.
Jag: Förlåt?
God vän: Quorn innehåller tydligen äggviteprotein, har det visat sig.
Jag: Från hönan?
God vän: Från ägget.
Jag: Innan eller efter att det har blivit en höna?
God vän: Innan.
Jag: Ägg är väl vegetariskt om det inte är en höna i det? Eller…du vet. Runt det.
God vän: Det beror lite på vem man frågar. Många vegetarianer anser att vegetarisk kost inte ska innehålla några animaliska produkter alls. Det inkluderar äggvita.
Jag: Animaliskt?
God vän: Ja.
Jag: Du menar som kött?
God vän: Kött är animaliskt, ja.
(Viss eftertanke. Men möjligen inte tillräcklig.)
Jag: Så du menar att all den här quorngrejen som min fru lagar mat på och bara “mäh! Sluta dumma dig! Det är precis som kött!” i själva verket ÄR precis som kött!?
God vän: Alltså, nja…det är ju int…
Jag: HA!!! Så nästa gång hon lagar mat på det så kan jag bara “HA! Det där är KÖTT!”.
(Ganska lång tystnad)
God vän: Fast…det innebär ju i så fall samtidigt att du inte kan klaga när hon serverar det nästa gång. Eftersom det ju är kö…
Jag: Argumentationen är inte helt vattentät. Jag erkänner det.