Jo. Den lite mer nostalgiskt lagde bloggläsaren minns möjligen att jag för några veckor sedan var lite trött efter att ha varit ute och ätit middag med folkets vän Jonas Cramby kvällen innan. Lustifikationer och LOL:s följde förstås av såväl livskamrater som läsare, vilket jag faktiskt inte känner att vi behöver gå närmare in på en gång till här.
Men om någon händelsevis nu ändå skulle vilja höra den andra sidan av just den historian så har Cramby recensererat hela kvällen i Metro här.
Det var bara det.
Tack för er uppmärksamhet.