Jag: Finns det ingen choklad?
Fru: Nej.
Jag: Men…varför finns det ingen choklad?
Fru: Vill du att jag ska förklara för dig hur det går till när saker transporteras från affären till vårt kylskåp?
Jag: Men…varför har vi inte köpt någon choklad?
Fru: Vi har väl glömt det.
Jag: Men…hur kunde vi glömma choklad?
Fru: Men herregud. Ät glassen då.
Jag: HAR VI GLASS???
Fru: Ja. Det finns kvar från när jag köpte i helgen, för jag åt inte upp min. Du kan ta den om du slutar tjata om chokladen.
(En aning ansträngd tystnad)
Jag: Okej…den glassen, ja.
Fru: (Ser skeptisk ut) Du har ätit upp den, eller hur?
Jag: Jag åt den inatt.
Fru: Åt du upp min glass!?
Jag: Du gav den ju till mig!
Fru: NU ja!
Jag: Ja. Och jag åt upp den.
Fru: INATT ja!
Jag: Om du GER den till mig så får jag väl äta upp den NÄR JAG VILL!
Fru: Men jag hade ju inte gett den till dig än!!!
Jag: Sluta älta det förflutna!
Fru: Sluta ät upp min glass!
(Tystnad)
Jag: Det skulle bli min glass. Så jag åt den proaktivt.
Fru: Det var min glass. Och du åt min glass.
Jag: I det förflutna ja. Men nu är det m-i-n glass. Eftersom du gav den till mig.
Fru: Nu är det i-n-g-e-n-s glass. Eftersom du har ätit upp den.
Jag: Du menar att det här är som Tillbaka till framtiden, så att bara för att jag åt upp glassen i det förflutna så fanns det ingen glass i nuet för dig att ge bort som jag kunde äta upp?
Fru: Jag menar det här är som Terminator, och att jag bor med en robot som har skickats hit från framtiden för att förgöra all min vilja att köpa glass åt honom i fortsättningen!
(Tystnad av medellängd.)
Jag: Är det för sent att hitta någon slags liknelse om den där snurran i slutet av Inception, där liksom glassen finns kvar men ändå inte finns kv…
Fru: Alldeles, alldeles, alldeles för sent.
Jag: I så fall går jag och köper choklad.
Alla vi som älskar Neda klappar nu
*klappar*
Nu vet inte jag hur det är med din fru, men min är i alla fall väldigt förtjust i den nya vita chokladen från MMmmm… (Marabou, inte för att jag behövde förtydliga det men i alla fall…) du kan ju eventuellt köpa en sån som försoning, och se om Neda inte gillar den så har du en väldigt god vit choklad att riva/smälta över din glass… *tipsa*
Klapp, klapp!
*klapp klapp klapp*
”Sa och sa! Det var ju MIN tallrik!”
Jag tror att det är du som är Karl-Bertil Jonsson i den här liknelsen…
klappar
Klapp Klapp
klapp klapp, klapp….. och ja det är väl lika bra att du köper glass för att förebygga eventuella situationer i framtiden
Klapp klapp!:)
Klappetiklapp!
Klapp klapp!
Klappar högt och ljudligt!
Fredrik, vi måste ha ett snack…
HUR GLÖMMER MAN ATT KÖPA CHOKLAD!?
Det är som att glömma att äta frukost, eller andra frukost, eller lunch, eller andra lunch, eller åkabil-snacks, eller mellis, eller middag, eller kvällsmat, eller nattmat.
Omöjligt. Jag är mycket besviken.
Klappat å klart
Jag är helt och hållet med på din frus noter här, känner jag. Alltså att man blir irriterad över att en glass eller annan matvara är borta även om man sist och slutgiltigen bestämde sig för att ge bort den sådär lite senare.
Men det kanske är för att jag är en matromantiker som kan gå flera timmar och längta hem efter den där matpajen/chokladbiten/kakan/kycklingsalladen jag väntat med att äta. Och så har sambon ätit upp den. Det finns ju ingen värre känsla.
Om din fru är vegetarian får du ju åtminstone ha köttet i fred, liksom. Det tycker jag är avundsvärt.
Slutgiltigen är ju inte ens ett ord. Bra tänkt av mig.
Alexandra: Fast nu skrev du ju det ändå. Så alltså finns det. Slutgiltligen. Word.
Klappar högt!
Klapp klapp!
klapp klapp klapp
Klapp klapp klapp – heja Neda!
Klapp klapp
=)
du är så fruktansvärt tråkig, helt sjukt att du får 2 sidor i tidningen. dra till slitz eller något annan skittidning med b-humor
Din blogg är liksom inkörsporten i din frus fanclub (om hon nu hade någon). Eller så kanske bloggen är din frus fanclub. Jag ansluter mig iallafall med glädje i klappkören som Karin grundade *stor rungande applåd för Neda*
J>>> Så … det här är kanske ett revolutionerande förslag, men … ta bort den här sidan ur dina bokmärken? Hoppa över en sida i Café på samma sätt som man bläddrar förbi annonser och annat skräp? Gå och köp lite choklad. Då blir du nog gladare.
*klapp klapp*
*Klapp Klapp*
Funderat på vad jag saknat i mitt liv o kom på det nu..
Din blogg där din fru plattar till dig om o om igen..
Så stor rungande applåd till din fru..
*klapp klapp klapp klapp klapp*
Håller helt med Kristina 2 (13.05).
Jag har tänkt det många gånger men säger det nu slutligen: du är fanimej den mest respektlösa och arroganta person jag kan tänka mig, och inte verkar du ha mycket innanför pannbenet heller. Jag förstår inte hur din fru står ut med dig, jag skulle ha lämnat dig för länge sedan.
Då kan man fråga sig, varför läser jag bloggen? Ja ni, jag vet inte… Kanske hoppas jag att de där små guldkornen som trots allt levereras av den blinda hönan ska bli flera, och det äckliga navelluddet som i nuläget dominerar bloggen ska städas bort..
Maria>> Fredriks fru kanske har humor? Till skillnad från andra.
Och allt som står i bloggen är säkert ordagrann sanning också. Inte en chans att historier är vinklade för att bli en bättre historia.
Maria: För att jag…åt upp en glass?
Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på det, och det här är förstås bara en vild chansning, men tror du att det möjligtvis kan vara så att det nyligen har hänt något i ditt eget liv som du eventuellt lät gå ut över just det här blogginlägget nu?
Det är ju alltså inte det att jag själv på något sätt tycker att glass är ett skämt. Självklart inte. Jag tar glass på allra största allvar. Jag känner på rak arm ingen som tar glass på så stort allvar som jag. Men till och med jag kan känna att din reaktion här möjligen ändå känns en SMULA oproportionerlig med tanke på att det var en…glass. Det är allt jag säger.
Speciellt med tanke på att det inte ens var din glass.
J: Jag förstår och respekterar den åsikten. För att vara helt lösningsorienterad tror jag dock tyvärr att jag måste råda dig att rikta din kritik till människorna som betalar mina fakturor. Det här är faktiskt mest deras fel.
Hahaha, jag känner igen mig så mycket! …är vad jag hade sagt om jag var Ray Romano, Homer Simpson eller Bill Cosby. Det finns en orimlig mängd amerikansk sitcom som går ut på att män är enkla – men ändå sköna – människor som gillar mat, sport och sånt. Deras fruar är alltid dom som står för lite ”ordning och reda” och tar ansvar. Dom älskar ju sina män, fast man måste hålla lite koll på dem. Lite som med hundar. Vad dom inte förstår är att män måste få vara män.
Är det bara jag som blir konspiratorisk och börjar undra när tre skilda anonyma kommentarer med liknande negativa formuleringar dyker upp till samma inlägg?
Ska det börja trollas i kommentarsfältet nu alltså?
Cosby?: Du menar den där gamla könsstereotypen om hur det bara är män som älskar choklad? Ja. Den är jättejobbig. Tjejer gillar faktiskt också choklad.
Fredrik: att döma av konversationen gillar ni båda choklad och det är ju fantastiskt. Jag tänkte bara på hur ni verkar ha olika förmåga att hantera och planera för det. Det faktum att humorn bygger på obalansen mellan man och hustru vad gäller t ex discipin, förmåga att ta ansvar och att fatta eftertänksamma beslut. Tycker jag ser ett mönster i alla dessa publicerade konversationer som i sin tur reproducerar könsrollerna i väldigt många amerikanska mainstream-sitcom-relationer (om man får kalla dem så). Tycker inte att du ska ta ansvar för vad Cosby har gjort, jag ser bara ett mönster… Men som den genomsnittlige anonyme näthatare har jag säkert bara tråkig humor.
Cosby?: Det är förstås svårt för mig att kommentera exakt vad du ser och inte ser. Men vad gäller din sammanfattning av ”t ex disciplin, förmåga att ta ansvar och att fatta eftertänksamma beslut” så tror jag, visserligen med oerhört begränsad utbildning inom avancerad genetik, inte att det är egenskaper som dikteras av en persons kön. Jag tror även att ”olika förmåga att hantera och planera” saker varierar på individnivå, helt oberoende av om du råkar ha fötts som man eller kvinna. Jag reserverar mig givetvis för att du mycket väl kan vara betydligt mer påläst på området än jag, och att dessa egenskaper kanske kan delas upp helt strikt i Y- och X-kromosomer så som du argumenterar för att de kan här, men min teori är nog ändå att glass är glass och choklad är choklad. Jag har svårt att tänka mig att anledningen till att jag åt upp glassen var att jag är man. Jag tror att jag gjorde det för att jag tycker väldigt mycket om glass. Jag tror inte att min uppskattning av glass skiljer sig från en kvinnas uppskattning av glass, och jag är med visst empiriskt belägg hyggligt övertygad om att även en man hade blivit upprörd om det var hans glass jag ätit upp istället för min frus glass. Men jag kan absolut ha fel.
Vad gäller din referens till dig själv som ”anonym näthatare” vet jag inte riktigt vad jag ska svara. Jag har inte kommenterat på bloggen själv. Men jag tror att det går bra att bara fylla i ditt riktiga namn där du fyllde i ”Cosby?”, så borde det dyka upp på skärmen. Den här bloggen har inget anonymitetskrav alls. Om du på något sätt har fått det intrycket kan jag bara be om ursäkt. Näthatet är också helt valfritt. Några av mina bästa vänner hatar nätet.
Angående ”tråkig humor” skulle jag nog säga att det är en självmotsägelse. Man måste ju per definition ha mycket mer humor för att uppskatta tråkig humor än för att uppskatta rolig humor.
http://www.youtube.com/watch?v=vY_Ry8J_jdw
Lina: verkligen!
Cosby?: Ja, många män har många drag som passar med den steroetyp som ses i de tv-program som du nämner. Det är så att säga därför det blivit en stereotyp. Dessutom är många av dessa program fylla med fnissframkallande trams. Precis som den här bloggen. Problemet uppstår först när man säger att en person gillar vissa saker, eller är på ett visst sätt av felaktiga anledningar, till exempel kön, vilket jag bestämt vill påstå den här bloggen inte gör.
Detta ämne har tagits upp tidigare, till exempel i det här inlägget
http://fredrik.cafe.se/genus-det-ar-forvirrande-grejer/
Själv är jag ärke-feminist och läser den här bloggen VARJE dag. And I löv it! Hoppas du kan skratta med mig!
Kristina 2: Tack! Du är smart du. Eller, ja du vet. För att vara tjej, alltså.
Fett smartare än dig i alla fall
Kristina 2: Så klart att du är, lilla gumman. Så klart att du är.
Bäste Fredrik,
Stort tack för det utförliga svaret. Känns dock som att vi pratar om varandra. Jag rekommenderar följande tre artiklar i ämnet som förhoppningsvis förklarar problemet lite bättre än vad jag tycks vara kapabel till. (Spoiler alert: det verkar inte handla om att män och kvinnor gillar glass olika mycket)
http://kon.org/urc/v9/jove.html
http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1207/s15506878jobem4501_3
http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.3200/JPFT.36.3.123-132
Bästa Kristina 2,
Jag håller med om att den här bloggen (kanske i likhet med dom sitcoms jag tänker på) inte explicit säger att beteendet beror på kön. Men populärkulturen påverkar människor även om den inte explicit säger att ”du som kvinna [eller man] ska bete dig så här”. Man kan normalisera ett beteende eller en ordning genom att reproducera en stereotyp, det trodde inte jag var så kontroversiellt…? Man kan väl dock sällan anklaga en enskild aktör för att normalisera något, då måste man vara väldigt mäktig. Men man kan bidra till något, och man kan välja vad man vill bidra till att normalisera. Ser man allt detta som objektivt återberättade konversationer går det inte att protestera mot, ser man det som en humorform (som kanske har blivit saltade för effektsökeri) tycker jag det är ganska tröttsamt.
Och hade det här varit en politisk blogg hade jag hållit med dig. Men nu är ju den här bloggens huvudsyfte att underhålla, och desutom riktar den sig inte till barn (som i studien din första länk refererar till, jag köpte inte de betaltjänster du länkade till).
Jag skulle vilja påstå att vi får se många situationer som bryter just emot de stereotyper som du hänvisar till. Och flera som ligger helt i linje med stereotyperna, men då är det roliga ofta just det. Han är ju dessutom medveten, det är ju sig själv han driver med.
Huruvida det är roligt eller inte är självklart upp till dig som person, men om du ser den här bloggen som en bekräftelse på de manliga stereotyper vi ofta ser i amerikanska sit-coms tycker jag du har missat en väsentlig del av den värdegrund som kommuniceras här.
Det största bidraget jag tror att Fredrik kan göra för att förändra samhället till det bättre med avseende på jämställdhet är att uppfostra sin son till feminist, och jag har fått uppfattningen att han och Neda är på god väg att göra just detta.
Tycker inte att bloggar eller popkultur i allmänhet måste ha en ”politisk” stämpel för att ändå kunna vara politiska om du förstår vad jag menar. Tycker att According to Jim, Family Guy eller Everybody Loves Raymond kan hjälpa till att forma sinnebilder och stereotyper, och i förlängningen politiska åsikter, lika mycket som Janne Josefsson.
Visserligen riktar sig den studien till barn men med ganska allmänna poänger, som t ex ”When so much time is spent invested in the media, its views and opinions begin to become the viewers’ opinions. When certain attitudes and portrayals are being repeatedly shown, it becomes normal and then begins to become a stereotype. The issue with classifying people under a stereotype is that it often is not true.”
Det är möjligt att det i denna blogg uppkommer en massa situationer som bryter mot stereotyperna, jag har inte sett dem. Men I take your point. Denna diskussion är väl ändå för viktig för att hanteras i en kommentarstråd, och dessutom såg jag ju mest denna blogg som ett exempel på vad jag tyckte var ett väldigt vanligt fenomen så jag ska försöka ta upp det i ett något bredare forum i fortsättningen… och med en lite tydligare avsändare. Hej så länge!