icon
icon
< Tillbaka
Övrigt | Publicerad 6 oktober 2012 19.51

Regler och undantagstillstånd

Okej.

Så här var det då: Idag när min fru, vår son, några vänner och jag hade parkerat utanför en grej och gått in på en grej och blivit färdiga med den grejen och kommit tillbaka ut från grejen så stod det en bil parkerad precis bakom vår bil. Så att vi inte kunde backa ut.

Jag reagerade förstås på detta på det sätt som alla rationella och praktiska människor gör i den situationen. Jag ställde mig mellan bilarna och svor jävligt högt och jävligt länge. Stoppade främmande och slumpmässigt utvalda förbipasserande för att få deras medhåll och empati för situationen. Sa till min fru att jag minsann skulle ringa någon som jobbar någonstans och har hand om sånt här. Den typen av saker. Rationella saker.

Rent händelsevis avbröts allt detta högst rationella av att bilens faktiska ägare dök upp. Jag påtalade då, MÖJLIGEN en liten aningens smula mindre rationellt, de logistiska komplikationer som hans parkering medfört för övriga parkerade bilar på parkeringen ifråga. Mannen ifråga skakade då mycket länge på sitt huvud, pekade på skylten ute vid vägen, och sa ”man får stå här”. Jag protesterade. Han insisterade. Jag redogjorde visuellt för parkeringsplatsens utformning, hänvisade till aktuell skylltning och tillade det faktum att man för den händelse att man blir förvirrad av skyltningen faktiskt får rätt goda insinuationer om var man bör parkera genom att parkeringsplatsen är uppdelad i PARKERINGSRUTOR. (Jag kan möjligen, för emfas, ha tillagt ett invektiv strax före och möjligen ett annat strax efter ”PARKERINGSRUTOR”.) Han skakade på huvudet. Sa ”man får stå var man vill”. Jag skakade på huvudet. Sa ”inte bakom en annan bil så att den bilen inte kan backa ut”. Han sa ”jo”. Jag sa ”nä”.

Mannen skakade mycket länge på sitt huvud igen. Pekade på skylten. Pekade på sin bil. Hötte med pekfingret mot mig. Jag hötte (för tydlighetens skull) med pekfingret tillbaka, pekade på skylten, tog mannen vänligt i jackärmen och ledde honom runt hans bil för att påvisa den totala avsaknaden av vitmålad parkeringsruta runt densamma. Han skakade på huvudet och kallade mig en grej som involverar de olika sätten mäns och kvinnors respektive toalettinredning brukar skilja sig åt på tyska vägkrogar, kan man säga. Jag skakade på huvudet tillbaka och kallade honom ”köttmupp”, kan man säga. Pekade på min bil och de andra två bilar som helt uppenbart inte skulle kunna flytta sig från sina respektive parkeringar så länge han stod parkerad där han gjorde om inte tre dussin clowner plötsligt steg ur var och en av dem och bar bort dem. Han skakade på huvudet. Pekade på skylten. Framhärdade att det står ”parkering” och att man då får ”parkera var man vill”. Jag påpekade att det får man. OMMANPARKERARIENJÄVLARUTA. Han skakade på huvudet. Pekade på skylten. Jag påpekade det osannolika i det där med clownerna, men framhärdade att min poäng kvarstod.

Röster höjdes.

Handgemäng hotades med.

Och då sa min fru ”men herregud nu får ni ge er”.

Och då flyttade mannen sin bil och körde iväg. Och så backade vi ut vår bil och körde iväg åt andra hållet.

Och visst. Visst.

Visst.

Okej.

Det syns väl kanske inte JÄTTEBRA på bilden nu eftersom det var lite mörkt och jag liksom fotade mot lamporna istället för bort från dem. Och min fru bara ”men jag orkar inte, ska du fota det här och lägga upp på din blogg nu bara för att det är så himla viktigt för dig att alla bloggläsarna vet att du hade rätt!?”

Men n-e-j. Det handlar inte ett skit om det. Och det vet ni.

Det viktiga här är inte att ni och jag vet att jag hade rätt. Det är inte ett skit viktigt. Det enda viktiga är att jag vet att jag hade rätt.

Och att ni vet att han den andra hade fel.

Det där vita under bilarna är PARKERINGSRUTOR och de finns där för att det är meningen att man ska PARKERA I DEM!

(Bilarna på bilen har inget med själva historian att göra. De agerar bara exempel.)

(Agerar exempel genom att stå parkerade bredvid varandra och INTE BAKOM VARANDRA.)

(Förlåt. Det har varit en lång dag.)

(Förlåt till er alltså. Inte till han den andra. Han kan dra.)

(Jag kommer komma tillbaka och fota den här parkeringsplatsen i dagsljus och sen jävlar.)

(Jag kommer förmodligen inte komma tillbaka eftersom det är helt sjukt långt att åka hemifrån oss. Men ni fattar poängen.)

(Poängen är att jag hade rätt och jag är inte rädd för att säga det.)

(Jag var lite hungrig när det här hände och det kan eventuellt ha haft lite med det att göra.)

(Men bara lite.)

(Okej möjligen lite mer än lite men på sin höjd medium.)

Annons

36 Kommentarer

Kommentera inlägget

*

Annons