Såatte

Det är ju en lång historia, givetvis. Och det är alltså inte det att jag tror att det har blivit någon större skada. Det är väl mer av en “buckla”, kan man säga. Men för att ta det från början:

Strax innan vi skulle åka till Skåne skulle alltså min fru ladda sin telefon. Och så hittade hon inte laddaren, så hon frågade var jag hade lagt den. Men hon sa inte “var har du lagt laddaren?”. Hon sa “var har du lagt MIN laddare?”. Och då sa jag “det är inte din laddare, det är min laddare”. Och då sa hon “näää! Det är min laddare, för du har tappat bort din laddare!”. Och då sa jag “nä”. Och då sa hon “jo”. Och då sa jag “nä”. Och då sa hon “jo! Du tappade bort din laddare förra gången vi var i Skåne!”. Och då sa jag “nä, när vi var i Skåne förra gången så tappade jag bort DIN laddare. Den här laddaren är min.” Och då blev hon arg. Och då sa jag “om du ska hålla på och vara arg så får du inte låna min laddare”. Och sen åkte vi till Skåne. Och nu är vi här. Och i köket hemma hos mina föräldrar satt min laddare. Och då sa min fru “kolla! Jag sa ju det! Där är DIN laddare som du glömde förra gången vi var i Skåne!”. Och då sa jag “okej”. Och då sa hon “just det!”. Och då sa jag “då får du gå och ladda din telefon i din egen laddare”. Och då sa min fru “i vilken väska packade du ner den då?”.

Och det var då det visade sig att jag hade glömt den laddaren hemma.

Och då blev min fru arg. Och då sa jag "om du ska hålla på och bli arg så får du inte låna min laddare".

Och det var så det gick till när min fru kastade laddaren på mig.

Det är väl kanske ingen större skada. Det är väl mer av en buckla. På näsan. Men det står klart och tydligt på mitt försäkringsbolags hemsida att det är viktigt att "så snart som möjligt efter incidenten dokumentera händelseförloppet".

Så nu har jag gjort det.

På min telefon.