I kontorshotellets gemensamma kök, runt 8-tiden imorse.
Främmande människa: (Muntert) Hejhej!
Jag: (Brer mackor) Hej.
Främmande människa: (Mer än muntert) Har ditt företag precis flyttat hit eller?
Jag: Va? Nej. Jag har haft kontor här i typ ett år.
Främmande människa: (Ännu muntrare) Jahaaa! Jag har aldrig sett dig här i köket!
Jag: Nej…jag…alltså, jag brukar inte vara här så här tidigt. Min son har nya förskolerutiner.
Främmande människa: (Allra muntrast) Jahaaa, vad hääärligt!
Jag: (Fortsätter bre mackor) Mmm.
Främmande människa: (Pekar jättemuntert på mina mackor) Och du äter f-r-u-k-o-s-t ja!
Jag: Va?
Främmande människa: (Nickar ivrigt)
Jag: Ja…jag äter…frukost. Eller, andra frukost. Egentligen.
Främmande människa: (Ser lite, lite, lite ut att vara på väg att brista ut i någon form av dans) Visst är det hääärligt att äta frukost på kontoret i lugn och ro?
Jag: (Nickar)
Främmande människa: (Stannar plötsligt mitt i rörelsen, ler.) Är det där Coca-Cola?
Jag: Det är light.
Främmande människa: (Skakar på huvudet, ler.) Dricker du det?
Jag: Ja.
Främmande människa: Så här dags?
Jag: Ja, du vet. I love the smell of aspartam in the morning…
Främmande människa: (Skakar på huvudet, ler.)
Jag: (Harklar mig) Alltså…du vet. Det är ett…skämt…
Främmande människa: (Tittar på klockan, pekar på flaskan, ler.) Dricker du Coca-Cola klockan å-t-t-a på morgonen?
Jag: Jaha. Jag trodde att du var upprörd för att jag drack light. En del folk blir ju upprörda över det, men just till frukost så tycker jag att det är lite gött me…
Främmande människa: (Skakar på huvudet, ler glatt) Jag har då aldrig sett någon dricka Coca-Cola till frukost förut.
Jag: (Möjligen lite, lite, lite för argt) MEN ÄR DU DUM I HUVUDET ELLER DET ÄR FÖR I HELVETE LIGHT!!!
(Lång tystnad)
(Främmande människa ser ganska chockad ut)
(Andra människor tittar ut från sina kontor. Tittar inte alls muntert på mig.)
Jag: Förlåt. Jag är…lite ny på det här med att vara på kontoret klockan åtta.