Samtal med sjukvårdsrådgivningen. Så som det eventuellt kan ha uppfattats från deras håll. Är jag rädd.

Jag: Jo, hej! Det här är kanske en konstig fråga, men jag har fått en smäll på foten och nu har jag liksom en bula på själva benet i foten som gör asont. Hur vet man om man har brutit foten?

På alla sätt jättetrevlig kvinna: Hur gick själva smällen till?

Jag: Min dotter ramlade och slog huvudet i min fot.

(Tystnad)

Jag: Alltså, det var inte den foten. Hon ramlade och slog huvudet i min fot och jag blev så jävla förvånad så att jag på ren reflex sparkade min andra fot rakt i bordet i vardagsrummet.

(Den sortens tystnad som jag uppfattar som att jag förväntas utveckla mitt svar.)

Jag: Jag har väldigt bra reflexer. Tydligen.

På alla sätt jättetrevlig kvinna: (Hostar. Låter det som.) Kan vi...ta det här från början. Du...din dotte...

Jag: Okej, nej, fan. Alltså, jag kanske borde ha tagit det här i omvänd ordning. Men jag ville inte få det att låta fel.

På alla sätt jättetrevlig kvinna: (Låter inte helt och hållet som att det är okej) Okej.

Jag: Min dotter är okej. Alltså. Vi har kollat med en barnläkare.

På alla sätt jättetrevlig kvinna: (Låter inte helt och hållet som att hon förstår) Jag förstår.

Jag: Men barnläkaren sa bara "äh, det där är inget" om min fot.

På alla sätt jättetrevlig kvinna: Men din dotter är okej, alltså? 

Jag: Jajaja. Hon sitter här och tuggar på en av mina kepsar. Hon mår skitbra.

På alla sätt jättetrevlig kvinna: Såatte...du ringer för att...

Jag: Min fot gör ASONT.

På alla sätt jättetrevlig kvinna: Okej. Jag förstår.

Jag: Hur vet man om den är bruten?

På alla sätt jättetrevlig kvinna: Kan du gå på den?

Jag: Ja. Men inte utan att min fru kallar mig "gnällig".

På alla sätt jättetrevlig kvinna: Då är den nog inte bruten.

Jag: Det är en bula på den. Ska det vara så?

På alla sätt jättetrevlig kvinna: Förlåt att jag frågar, men din dotter är helt okej alltså?

Jag: Jaaa, säger jag ju. Barnläkaren sa att det inte var någon fara alls. Hon fick inte ens en bula. Jag fick en jättestor bula. På foten.

(Ömsesidigt rensande av luftvägar)

På alla sätt jättetrevlig kvinna: Hur gammal är din dotter?

Jag: Snart elva månader.

På alla sätt jättetrevlig kvinna: Okej. Och hon verkar inte ledsen eller så?

Jag: Hon är på hur bra humör som helst.

På alla sätt jättetrevlig kvinna: Okej.

Jag: Nu känns det faktiskt inte som att du tar mig på allvar.

På alla sätt jättetrevlig kvinna: Jo. Jo. Jo. Självklart gör jag det.

Jag: Jag är 33.

På alla sätt jättetrevlig kvinna: Jaha.

Jag: Eller det var kanske bara min dotters ålder som var viktig.

På alla sätt jättetrevlig kvinna: (Låter faktiskt inte alls som att hon menar det) Nej. Nej. Din ålder är självklart också viktig.

Jag: Jag fyllde år alldeles nyligen.

På alla sätt jättetrevlig kvinna: Grattis i efterskott.

(Faktiskt, om jag ska vara helt uppriktig, en ganska ansträngd tystnad)

Jag: Du tror inte att jag har brutit foten, alltså?

På alla sätt jättetrevlig kvinna: Inte direkt. Nej. Men grattis på födelsedagen.

(Kort paus för ömsesidiga harklingar.)

På alla sätt jättetrevlig kvinna: (Låter faktiskt lite som att hon har vänt sig till en kollega och börjat göra gester mot telefonluren som insinuerar att jag är en smula dum i huvudet.) I efterskott. Grattis i efterskott!

Jag: Min dotter satt alltså på golvet när hon trillade. Hon trillade egentligen inte ens. Hon liksom mer...välte. Barnläkaren sa att det inte var någon fara alls. Han verkade alltså inte tycka att jag var en dålig förälder eller så.

På alla sätt jättetrevlig kvinna: Okej.

Jag: Han verkade mer bara tycka att jag var lite av ett dumhuvud.

På alla sätt jättetrevlig kvinna: (Låter inte helt och hållet säker) Nej, nej, det är jag säker på att han inte tyckte.

Jag: Okej. Tack i alla fall då. Det känns lite bättre nu, det ska jag erkänna. Jag har haft frusna ärtor på foten medan vi har pratat.

På alla sätt jättetrevlig kvinna: Vad härligt. Ha en fin födelsedag nu då!

(Tystnad)

På alla sätt jättetrevlig kvinna: Eller i efterskott!

(Ljudet av något som faktiskt helt bestämt låter som någon som liksom frustar "amen herregud" ner i sitt skrivbord )

(Telefonlur läggs på.)

Min fru: (Tittar på mig. Skakar på huvudet jätteonödigt länge.) Myndigheterna kommer snart komma och ta våra barn ifrån oss om du fortsätter ringa sjukvårdsrådgivningen, du fattar det va?

Jag: Det känns mer som att de förr eller senare kommer komma och ta mig ifrån den här familjen.

Min fru: (Skiner upp som om hon inte tänkt på detta) Åh...

Jag: (Möjligen onödigt upprört) Visa lite SYMPATI!

(Tystnad)

Min fru: Det finns glass i frysen.

(Tystnad)

Min fru: (Tittar på min fot. Tittar på frysen. Tittar på mig.)

Jag: Det här är ett test, eller hur?