Simpla ord om en bra grej
Hörrni.
Jag hoppas att ni vet att jag, varje dag, är lika förundrad som jag är tacksam över att ni allihop frivilligt väljer att lägga er tid på att hänga på den här bloggen. På riktigt. Och som ni kanske minns kom vi ju överens en bit innan jul om att vi då och då, mellan ordvitsarna och smörgåsrecepten, därför skulle försöka använda den till något vettigt också.
Vi kallade det ”En bra grej”. Så det här är något om en sån. Och något om ett ord.
Jag gillar ord. Jag har alltid gillat ord. Jag antar att det någonstans mellan tramset och dumheterna ni och jag i ärlighetens namn mestadels pysslar med på den här bloggen då och då skiner igenom. Att det är därför jag är så glad att jag får göra det här istället för att köra truck, som jag gjorde innan jag fick göra det här. Att jag verkligen älskar vad ord kan göra. Hur de kan gå genom låsta dörrar. Hur precis rätt sammansättning av dem kan få oss att skratta med hela kroppen. Som om själen blev kittlad.
Min vän och kontorskollega N och jag brukar prata om ”inherently funny words”. Ord som utan att vi riktigt kan redogöra för varför, alldeles oavsett vilket sammanhang man petar in dem i, alltid kommer få oss att garva så att vi får snor på våra laptops. Jag tycker om de långa, komplicerade, klumpigt sammansatta. Som ”frontallobotomerad” och ”könsambivalent”. Min vän N är å sin sida ytterst förtjust i ”lacknafta”, ”spettekaka”, ”puckelpist” och ”fluff”. Vi hade kunnat prata om det hela natten. De är som tändare, de där orden, man hittar dem aldrig när man verkligen letar efter dem. Men när de väl dyker upp, när de liksom smyger runt ett hörn och hoppar fram på en, då är de den språkliga motsvarigheten till en tjock man som faller av en trampolin. Det är lika skojigt varje gång.
Och ni är ju som sagt några stycken som följer den här bloggen. Den vore ingenting utan er. Era kommentarer, mejl, tweets, inlägg på Facebooksidan, de är den här bloggens verkliga gnista. De påminner mig varje dag om varför jag tycker så mycket om ord. Att jag tycker om dem för vad de gör med oss. För hur de kan komma åt vårt allra innersta. Vårt gapskrattande. Vårt ursinne. Vårt starkaste. Vårt svagaste. Räddaste. Mest längtande.
Och det vackraste ordet jag vet är ”puls”.
Jag vet inte om det alltid har varit det. Om det var det innan jag blev kär. Om det har med kärlek att göra. Jag vet, för att vara helt uppriktig, väldigt lite om kärlek. Jag har bara verkligen älskat en kvinna. Men när hon tog mig i handen första gången var det första gången jag kände min puls i mina fingertoppar. Jag vet inte om man blir verkligt medveten om sitt eget hjärta först när man blir tvungen att städa och vädra det för att någon annan ska få plats att bo där nu. Det var väl så för mig, kanske.
Och sen kom han.
Det är svårt att förklara kaoset i en sjukhussal för någon som aldrig varit där. För mig var hela den dagen som om någon inuti mitt huvud av misstag körde en hjullastare i full fart genom skyltfönstret in till en trumcymbalaffär.
Jag vet inte om man blir verkligt medveten om sina egna hjärtslag först när man känner hur de upphör. Det var väl så för mig, kanske.
Ena dagen bekymrar man sig om inget mer än kvaliteten på den lokala kebaberian och statusen på träningsfaciliteterna hos det franska division 2-lag man för tillfället förvärvat i Football Manager. Nästa går man upp mitt i natten bara för att försäkra sig om att han andas. Bara för att få sitta på sängkanten med handen på hans rygg i mörkret och känna hans puls.
Så jag vet inget vackrare ord än det.
Livet är en märklig sak.
Jag vet inte om jag blev mer medveten om vad ett hjärta faktiskt är när jag blev pappa. Vad det faktiskt gör. Jag vet bara att när min fru väckte mig den där morgonen och jag frågade varför hon skrek och hon slog mig med det där lilla plaströret i pannan, då var det första gången som jag förstod att det bara finns ett enda svar på frågan ”vad hoppas ni att det blir?”.
Friskt. Man hoppas bara att det blir friskt. Tio fingrar, tio tår, ett litet hjärta som slår.
Puls.
Min fru och jag lever i den eviga välsignelsen att ha blivit föräldrar till ett barn mot vars bröstkorg läkarna satte ett stetoskop och konstaterade att ”allt är som det ska”. Ni behöver inte mig för att veta att det inte är en välsignelse delad av alla.
Varje år föds 1000 barn med hjärtfel i Sverige. Den här månaden har Hjärt– och Lungfonden därför utnämnt till ”Alla Barnhjärtans Månad”. Ni behöver inte mig heller för att veta vikten och värdet av deras arbete.
Och jag vet att det är tuffa ekonomiska tider för många därute. Att det kan vara nog att bara försöka få sin egen tillvaro att gå runt just nu. Men om ni har en femtiolapp över i slutet av den här månaden, och om något spritt ord i den här bloggen har fått er att garva eller så någon gång, då får ni gärna hålla Hjärt– och Lungfondens insamling till Hjärtebarnen i åtanke.
För att det är en bra sak. För att puls är ett vackert ord.
Och för att det är det enda alla hoppas på.
Sms till 72901 (”BARNHJÄRTA 50″, ”BARNHJÄRTA 100″ eller ”BARNHJÄRTA 200″ för att skänka motsvarande belopp), eller gå in på Hjart-lungfonden.se.
Först?
Det är ju över en minut sen inlägget.
Kom igen nu, bättre ”cause” än så här kan väl ingen begära…
Tack Fredrik för att du lyser upp livet. Det är klart vi skramlar fram några 50-lappar för att hjälpa andra.
Bra gjort!
Shit. Nu grät jag igen. Och bara delvis för att jag är gravid och just satt och nojade över puls. Klart värdigt cause.
Mitt hjärta blir alldeles varmt av att läsa en text som denna. Även jag är en stor älskare av ord och fascineras dagligen av vad de kan åtstadkomma. Mitt favoritord är kram. Det är bara ett så mysigt ord.
Självklart ska vi alla hjälpa och stötta barn som föds eller utveckar hjärtfel och när du gjort det, vänd dig då om och ge någon i din närhet en kram, gör samma sak imorgon.
De är gratis – men de är värd guld!
Har extrem taskigt ställt den här månaden, men har en massa garn liggandes. Tänkte att jag skulle göra hjärtekatter av dem. Mer info finns på http://hjartekatten.blogspot.com/
Done and done. Tack för fina ord och att du tar upp såna här saker. Viktigt och bra.
Will do!
Väldigt bra cause! Min flickväns brors barn hade faktiskt hjärtfel när han föddes, så jag har det nära.. Jag ska panta eller sälja eller vara fylletaxi eller nåt så jag kan donera en slant.
Väldigt fint skrivet. Smsat och klart! Tack för påminnelsen att göra något bra!
Så viktig meningen i dina simpla ord är, så betydelsefulla orden blir då de kombineras just som du valt att göra.
En god sak!
Du får mitt allra starkaste ord – helt utan extra kostnad:
Oomkullrunkelig
Mer sant än så kan det inte vara, mer stabilt är svårt att finna.
Tror det är enda gången en text har fått mig att grina en smula. Det blir väldigt start mitt i allt glatt trams som vi annars brukar njuta av. Hjärt Lungfonden kommer absolut få en peng av mig den här månaden och jag kommer absolut se till att de läser detta! Ha en underbar helg alla! <3
Fint skrivet! Blir alltid så berörd när du använder bloggen till såna här fina saker.
Sätter självklart in ett bidrag!
Vill även slå ett slag för Barncanserfonden, den senaste kampanjen, där endast 3 av fyra cansresjuka barn klarar sig, fick mej att gråta. För att sedan gräva ett stort hål i februariekonomin.
Fredrik!!!!! Jag gråter! Floder! Rörande text som träffar mitt i hjärtat.. Mina tvillingar kom i v 32, och då var deras puls och andetag det enda jag kunde bry mig om. Tack o lov så gick allt bra då. Nu har ena tvilling, min lilla tjej börjat få andningsuppehåll och när det sker är det pulsen jag vill känna. Puls-liv.
Tack för att du berör, och jag ska se till att få en 50lapp över till alla hjärtebarn.
Jag fick tårar och leenden av dig… du får pengar till hjärt- och lungfonden av mig! Bra för alla inblandade med andra ord!
högt och lagt i en perfekt bladning.
ibland behöver man en spark i rumpan, tack för den, ska genast ga och fixa!
Vackert!
Härligt skrivet!
Men jag måste få rätta en sak, vi alla vet att de inte är orden som gör att du är glad över detta jobb framför att köra truck. Det är att du inte behöver ha på dig byxor!
Dina ord är som balsam för öronen Fredrik, din blogg har blivit startsida på min dator
SMS:et är skickat, och när mitt hus är sålt får det nog bli en slant till…
Då jag är en ivrig läsare av din blogg och pappa till ett s.k. hjärtbarn så tackar jag för att du uppmärksammar detta. Du har många trogna läsare och förhoppningsvis så bjuder de flesta av dem på en 50-lapp.
Min son tackar er som skänker en slant till forskningen och den hjälp som ka nbehövas för att ge alla hjärtbarn ett bättre liv.
Jag kommer ihåg väldigt väl i början på åttiotalet när en kvinnlig arbetskamrat födde sitt andra barn. Jag kom in på kontoret precis när hon ringde en kvinnlig kollega efter förlossningen och denna utbrister. ”Var det fel på barnet?”.
Det visade sig att förlossnngen hade varit för 10-11 dagar sedan,. Det det handlade om var att pojken var en s.k. blue baby. Så gott som omedelbart efter förlossningen togs barnet ut till den akuta operationen.
Min vän Anki fick ett nervöst sammanbrott omedelbart. Fick först sövas i ett par dagar, sedan få psykiaerhjälp.
Det var orsaken till att hon inte ringt tidigare.
Operationen lyckades, och den efterföljande permanenta efter c:a ett år också.
Anki återhämtade sig fort efter sina traumatiska två veckor.
Grabben fyller 30 om ett par månader om jag inte tar fel på åren.
Tack för din fina krönika Fredrik. Även i denna lockar du till skratt.
Det finns väl många ord man kan ha som favoritord.
När jag minns tillbaka på den här händelsen så dyker ordet omsorg upp i skallen.
Inte bara för vad sjukvården kunde prestera rent tekniskt med själva hjärtfelet på grabben. Utan också det Anki berättade om vilket stöd hon och hennes fästman fick. Inte bara under de första kaotiska två veckorna utan också under en lång åeriod därefter.
Hjärtsjukvård, precis som all annan sjukvård handlar ju om att vårda hälsan, själen och just det. Hjärtat.
En femtiolapp, hundring eller tvåhundring
till hjärtforskningen går inte bara till att utveckla mediciner och operationstekniker. Det går till att utveckla själva vården i sig också.
Människorna som utför den. Människorna som är själva omsorgen.
Annars är mitt favoritord det norska ”koselig”.
Mycket väl formulerad text som gav mig kalla kårar. Har förmånen av att ha mina tre ”små” pulsslag hos mig, skall lägga några minuter av fredagsmyset på att läsa din text högt för dem sedan blir det helt säkert SMS-dax.
Har inga barn ännu själv men självklart är det just precis det du skriver om man hoppas på!
Kommer ett bidrag även från denna kille!
Jag hade det på min att-göra-lista ändå. Nu blev det till slut av!
Länkade på fejjan också, hoppas på fler som nappar.
Fredrik , du är också en bra ” grej”!
*tårögd*
Måste dock säga, att med facit i hand, så visst vill man ha ett friskt barn, men blir det inte så så blir det (oftast) bra ändå!
Vill be alla att den 29/2 tänka på alla med sällsynta diagnoser.
Absolut. Självklart. Jag plockar fram telefonen meddetsamma!
Kärlek på dig Fredrik!
(<3 -barnsmamman)
Fina ord.
Både och jag min dotter op för hjärtfel.
Jag föreställer mig inte dig som en särskilt gudfruktig eller religiös människa, Fredrik. Inte alls. Jag vet inte om det är så, det spelar egentligen ingen som helst roll heller. Men idag är jag fullständigt övertygad om att han haft ett finger med i spelet.
Imorse låg jag och mannen i sängen och kom in lite på det här med framtiden då vi båda snart kan lägga ett år till på nacken. Det är fortfarande inte så värst många (26 för oss båda) men för min del börjar det kännas konstigt att fylla år nu, inte minst för att jag i år blir lika gammal som min pappa var när de fick sitt första barn, mig. Och jag har det sista året börjat bli betydligt mindre säker på om det här med familj, eller i all fall barn, är min grej. Vilket känns lite jobbigt och konstigt dels då det varit min övertygelse mer eller mindre hela livet att jag en dag ska bli mamma och dels för att jag i detta sammanhang i många kvinnors ögon kammat hem jackpot i form av en man som redan vid 22 års ålder varit fullständigt bombsäker på att barn och familj ingick i hans framtid.
Det har säkert att göra med att man mer och mer börjat inse vilket ansvar det är. Det är nog det enda jag vet som är ett återkalligt beslut, för resten av livet. Om man då är som jag som inte ens vill binda ett telefonabbonemang på två års tid kan den tanken kännas lite, ja, paralyserande livsförskräckande. Särskilt eftersom dessutom jag måste göra grovjobbet i sammanhanget. Och vad är tacken för det? Dagis (= andra föräldrar), vattkoppor, kärvande finanser och spelande plastgiraffer. Spontant känns det inte så mycket som en win-win grej. Jag vet helt ärligt inte om jag fixar det.
Å andra sidan, vilket jag också, på riktigt, sa till mannen imorse: ”ja fast, om Fredrik Backman klarar av det, hur svårt kan det vara då?” (det är i sammanhanget en komplimang, även om det kanske inte låter så, jag vet). Och så en timme senare loggar jag in på din blogg och får läsa det här, vilket jag inte kan tolka som något annat än en stor jävla wake-up-käftsmäll till mina sovande äggstockar. Så tack, Fredrik, för att du fått mig att tänka en vända till kring att det här med platsraffar och bajsblöjor och tänder kanske inte är så dumt ändå.
Hej Fredrik. Jag delar din glädje i båda avseendena. Jag älskar ord och har förmånen att få älska tre friska barn. Mitt favoritord är värme. Kanske för att det, precis som puls, är ett tecken på liv. Kanske för att frånvaron av det, ordet värmes antites, kyla, är ett tecken på frånvaron av liv – något jag fick erfara när min far dog.
Fortsätt med att blanda banala trivialiteter med bra grejor – du berör i båda avseendena. Tack!
P.S. Jag älskar den svenska sammamnsättningsprincipen. Med ett litet binde-s så är det ju bara fantasin som sätter gränserna för vilka nyord man kan skapa.
Precis fört över en slant, att det kan vara så enkelt att göra en förälder ovärderligt tacksam.
Trevlig helg!
Man tror att man vet vad kärlek är innan man får barn och det vet man väl, just då. Men den kärlek man är kapabel att känna efter att man blivit förälder är helt ofattbar. Och den kärleken räcker till alla barn, inte bara sitt eget.
Tack för ännu en fantastisk och värdefull text.
Jag skulle vilja att mina barn hade dig som lärare i skolan. I alla ämnen, under hela skoltiden.Du är grym!!
Underbart skrivet! Mitt utan tvekan vackraste ord är andedräkt.. betänk innebörden på det ordet! Fast puls är en stark tvåa, helt klart
naturligtvis att man skrapar ihop lite slantar till ett sån behjärtansvärd insamling <3
Och köp hjärtebakelser på kondiset! Perfekt sätt att förena nytta med nöje.
Så sitter man här igen med tårar i ögonen.
Tack och lov för att du pysslar med ord och inte kör truck.
Självklart ska här skänkas.
consider it done… är ofta här och läser, okej jag är här dagligen,men brukar inte kommentera så mycket. men jag måste säga att jag tycker att det är fantastiskt att du använder bloggen som är så populär till att sprida lite godhet.
Det märks att du gillar ord, du använder dom fenomenalt bra.
Månadens pengar är slut men så fort jag får studiemedlet så ska jag sätta in pengar, för att det är en bra sak. För att puls är ett vackert ord!
Tänkt det kaos det blir när man förväntar sig ett friskt barn, tror att barnet man fått är friskt för att sedan, 6 veckor senare, hamna i det kaos där det piper, larmar, tjuter och låter…
Att sedan få veta att det 6-veckors knyte som ligger bredvid en, som inte kan andas själv och inte heller hålla temperaturen så man måste kompensera med filt av/på hela tiden… att då få veta att barnet egentligen inte borde leva, att de barn som föds med detta fel lever max 2 veckor utan operation… då kan det vara svårt att ens hitta sin egen puls.
Att sedan få lära känna det barn, se det växa upp och genomgå tonårstrotsen är egentligen helt underbart (även om det är jobbigt när man står mitt i det)!!
Backman – det här inlägget ska upp bland de där övrigt nämnda igår. Högt upp. Du skriver (precis som vanligt, ända sen första lilla bloggen för längesen) så otroligt bra och det går rakt in i hjärtat.
You rock!
Speciellt hemkunskap.
Hjälp vad ni kommenterar. Det gällde alltså Marias kommentar angående skolan…
Tack Fredrik! som varande ”i branschen” vet jag vad dessa slantar betyder.
Då till orden – min skånske make undrar varför du blandar orden spiddekage och spettkaka i samma ord. Enligt honom ( jag har INGET med detta att göra ) är spettekaka inget ord. Men det kanske är N som inte kan prata
Det vackraste ordet? Koboltblå.
Fantastiska Fredrik! Det är sällan jag berörs så mycket av texter som jag gjorde av den här. Det här inlägget är något av det vackraste du skrivit och tar du inte med det här i din kommande bok, trots alla fantastiska epos sedan innan, så är det ett oklokt val. Lyssna på ditt hjärta och låt andra få känna samma puls.
Vilken genomgod människa du är Fredrik. Och din förmåga att få andra att både skratta och gråta och le mellan tårarna med några paragrafer text, den är något att avundas. Självklart får du ett bidrag till som tack. Och för att det helt enkelt är något värt att lägga pengar på.
Alltså. Jag fick rysningar, på armen & benet av det här. Och det är inte nåt som händer mig sådär vansinnigt ofta. Så.. väl rutet, broder. Du får min 50-lapp. Minst.
<3
Oftast ligger jag dubbel av skratt när jag läser din blogg, inte idag för idag blir jag FAKTISKT rörd till tårar. Min bästa vän blev nyligen (ca 2 veckor sedan) faster till en liten gosse som föddes med halvt hjärta. Ja man överlever med halvt hjärta men början på livet blir en utmaning utan dess like och livet sen… Ja vad vet jag egentligen, jag är en lyckligt lottad förälder till två välskapta pojkar. Det du skriver berör mig till det yttersta och PULS….. blev så mycket starkare!
Du är f-n otrolig… just när man funderar på vilket inlägg som borde upp på topplistan du bad om häromdan så kommer den bästa bloggposten av alla.
Få har din skrivarbegåvning. Härligt att se att du använder den meningsfullt.
Nu ska här sms:as.
Din förbannande jävla galning så bra du är!
Pengar insatta!
Sitter med iPaden och läser vid sidan av min middag, och nu droppar det tårar på riset och kycklingspetten. Så himla fint skrivet! Det är ju tur att du får jobba med orden, för du gör det med otrolig kvalitet och fingertoppskänsla.
Jag har redan gett pengar till samma grej och startat ett eget insamlingshjärta. Men min blogg har ju typ en handfull läsare… Din kan ju får lite rejält genomslag!
Jag bara älskar din blogg! Det blir mest en massa skratt men ibland får du till det så att det känns ända in i hjärteroten.
Först trodde jag nästan du tullat på dunken men även jag kan lägga bort ironin. Behjärtans(!)värt inlägg.
Och sommarmorgon är nog det vackraste ord jag vet. Och lavendel.
Råkost däremot är ett ord jag stör ihjäl mig på. Råkost. Präktigt som en hel pingstförsamling före jul.
Det är tur att du får jobba med ord. För då och då, mellan alla för ätar måltider kläcker du ur dig något så briljant, berörande och så sjukt fint att tårarna bara strömmar ner…
Fantastiskt!
Det finns inget som gör mig argare än människor som kan trolla med ord. För vad de gör med mig, för att jag jämt lipar när jag läser deras texter och för att jag inte gör det lika bra. Du Fredrik är en av dom. Fy fan vad du skriver bra. Usch
(men tack för allt fint du ger!)
Så himla fint.
1994, föddes mitt första barn. Hon föddes med kongenialt Av-block på hjärtat. Det var traumatiskt att få veta detta redan när hon var i magen, att allt inte var som det skulle.
Minns än idag, våndan när de tog henne och sprang sekunderna efter hon sett dagens ljus.
Nu är hon snart arton år, en levnadsglad tjej, med höga betyg i skolan och som drygar ut sina studiepengar med extrajobb på alla lov och helger.
Men utan forskning, utan hjärtläkare, utan viljan att leva och en fantastisk liten maskin som heter pacemaker, hade hon inte levt idag:-)
Självklart ska också jag tänka lite extra på hjärtebarnen och skänka en slant i slutet av månaden!
Jag gillar dina ord!
har de sett den här!
http://www.royalbaconsociety.com/
Tack för ”bumpen” så man fick ändan ur! Sprids definitivt vidare så fler kan messa!
Goosebumps är ordet här just nu!
Jaha, så gråter man nästan en skvätt igen då…jättefint skrivet o ska genast messa iväg en slant.
Och till Ylwa: för mig var det exakt likadant, men efter lite funderande tänker man om o sen älskar man ihjäl, nästan iaf, det där lilla knytet, även mitt i natten när man byter bajsblöja.
Nu sitter jag här och lipar igen och allt är ditt fel Fredrik! På en fredag… Ska det vara så?! Va-va-va?!?!
LOVA att du aldrig slutar skriva!!
Tveklös gåva. Fattar inte att jag inte gjort detta förut, har tänkt på det så länge. Tack.
JA. Ja, ja, ja.
Jag har tre barn, ynsta barnet(i dag nio månader gammal) föddes inte med tio fingrar och tio tår, utan hon saknar en hand. Dysmeli kallas det för, tänkt ett ord i alla fall jag aldrig hade hört förut.
Jag har tänkt så himla många gånger, att jag är så tacksam att hon inte hade hjärtfel, så självklart ska jag skänka en slant och delar det vidare.
Du skriver så jag tappar andan Fredrik. En gåva ska ges så fort lönen ramlar in nästa fredag, kan man fira födelsedag bättre än att få massage, träffa en god vän och bidra till något gott som ett barns puls? Tvivlar på det.
Tack Fredrik! Min älskade systerdotter föddes med hål mellan kamrarna i hjärtat och blev, efter en helt vansinnigt smart operation, hel igen. Mycket tack vare forskning som kan göras med hjälp av vanliga svenne-bananers bidrag.
Tack för skratten som får oss att leva längre, och tack för de gånger vi läsare rörs till tårar så att vi får känna att vi lever.
Tack!
Vackert skrivet!!
Redan skickat.
För mig är värme med sina många betydelser ett vackert ord.
Och ärlighet ett viktigt ord!
Jag känner inte dig men jag vill ändå säga: du är en riktigt bra man Fredrik.
Tack Fredrik. Jag sitter här med min snart 7 veckor gamla lilla Elsa sovande bredvid mig. Och visst är det så att när man blir pappa händer något inom en. Jag visste att jag skulle få sova mindre, byta blöjor och trösta en trött liten bebis, jag visste att jag skulle tycka om henne. Men ingenting, ingenting alls hade kunnat förbereda mig på vad jag skulle känna för det här lilla pyret.
Tack Fredrik för att du ibland, mellan allt annat tok och stök vi vanligtvis håller på med här hjälper mig att sätta ord till mina känslor.
Mitt favoritord är Päls.
Det kommer givetvis ett bidrag till barnens hjärtan.
Dumma dig! Jag skulle ju inte gråta idag.
Jag har en helt underbar 6-åring på halvtid och jag är alltid lika avundsfrisk på de blivande papporna som har den där enorma första kicken av att höra sitt första barn skrika för första gången.
Ja, beskrivningen att äntligen känna sin puls är väldigt bra. Tack Fredrik för att du lyckats sätta ord på en väldigt abstrakt känsla.
Jag har fött ett hjärtebarn. Förutom hjärtfelet hade vår dotter tyvärr också ett svårt kromosomfel, som räknas som ”icke förenligt med liv”. Vårt älskade barn fick stanna hos oss i sju veckor. Under vår dotters sista halva levnadsdygn satt hennes far med två fingrar på hennes bröst. Han kände hur pulsen sjönk och steg, allt eftersom andningsuppehållen kom och gick. Efter många timmars kämpade orkade den lilla kroppen inte längre och hjärtat slog sitt sista slag.
Puls – ett så vackert bevis på livskraften som finns i oss. Men samtidigt en smärtsam påminnelse om hur ömtåligt livet är.
Tack Fredrik, för en underbar blogg! Älskar blandningen av humor och stundvis allvar.
Tack för ett ännu ett mästerligt inlägg! Vill bara säga att Hjärt- och Lungfondens hjärtepins finns att köpa för 40 kr (bl a i Akademibokhandelns butiker) där hela summan oavkortat går till hjärtebarnen och forskningen. En sån pin borde sitta på allas jackor!
Jag är inte helt säker på att det här funkar. Upplägget är ju att jag går in här för att må lite bra en stund. Skratta, glädjas, leva ut. Men, om när du lägger in de här varma, sköna, tankfulla texterna så fastnar det ju i halsen, om det kommer så långt… Men, du har självklart rätt! Väldigt, väldigt rätt!
Så fint skrivet! Jag har skänkt pengar i min systersons insamlingshjärta, och är så tacksam för vad sjukvården kan göra idag!
Tessan: en perfekt present till nära och kära, tack för tipset
För alla hjärtan som slår och alla som tystnat. Tack för att du fick mig att lämna ett bidrag.
så nöjd du måste vara med den här texten. så viktigt. så berörande. så mitt i prick. ord kan vara magiska. pengar från mig är på väg.
Det var så fint skrivet att det, tillsammans med att jag blev faster till ett fullt friskt barn, blev alldeles tårögd igen. Klart det ska skänkas en slant!
Jag har skänkt till dem länge nu. Min 9åriga bror, en grabb som älskar livet, som gillar att brottas åka skridskor och allt sånt som barn gillar. Han har ett fel, ett fel som betyder att han kan få hjärtstopp, eller att man sätter in en pacemaker och stoppar honom från att brottas, idrotta, springa och vara ett barn. Mitt hopp är att innan det kommer till dags med operation så ska de ha hittat ett bättre sätt. Ett sätt som tillåter barnen att fortsätta vara barn. Inte bara vara vid liv, utan leva.
Lampa är ett lustigt ord. Inte mitt favoritord. Mitt favoritord är nog förälder. Det är så mycket i ett ord. När jag satt vid min sons säng på neonatalavdelningen natt efter natt, med såriga bröstvårtor och håriga ben då blev det mitt favoritord. Förälder. Min son har inget hjärtfel, tack Gud, men han kunde haft. Jag är förälder till en frisk unge. Andra kanske inte fick med sin unge hem från bb. Jag gråter och ska absolut skänka pengar. Varje månad.
Tack Fredrik! Tack för en blogg som är helt fantastiskt, välskriven och rolig. Det har jag framfört tidigare. Och tack för att du lyfter fram alla barnhjärtans månad. Jag har själv en son som föddes med ett allvarligt hjärtfel och som inte hade överlevt utan forskningen och operationerna. Jag vet inte om du någonsin tittat in hos mig, men det är i grunden det min blogg handlar om.
I alla fall, tack!
”Vad önskar ni helst? En pojke eller en flicka?”
”Det spelar ingen roll, vi önskar bara att barnet är friskt.”
Men så kommer beskedet att barnet man väntar inte är friskt, då spelar inte det heller någon roll, då önskar man ”Bara det lever”. Kärlek är bra mäktigt…
Länkade på fb. Det var så jag hittade hit. Så berörd man blir…
Vi fick ett hjärtebarn i mars 2011. Det uppdagades på BB och hela världen rämnade. De första månaderna var kaos i mig. Vår son opererades först vid 4 dagar och sedan vid 4 månader. Den andra operationen var oändligt mycket lättare än den första. Då hade vi träffat alla inblandade och visste vilka hjältar de är. Han kommer opereras igen men jag känner mig så trygg med den sjukvård vi har. Det finns ingenting jag kan ge tillbaks som motsvarar det de ger oss, men jag gör vad jag kan för att samla ihop pengar till mer forskning. Det är mitt tack till kirurger, läkare och syrror. Och jag vill också tacka dig, TACK för att du tar upp detta! Världen är väldigt annorlunda, men till dig här ovan som är gravid vill jag säga att allt blir bra. Det jag trodde tog slut blev mer fantastiskt än jag någonsin kunnat ana
Jag föddes med ett stort hjärtfel. Mina föräldrar fick veta att jag kanske inte skulle klara de första dygnen. När jag var sex månader gammal gjordes den stora operationen. Jag hade femtioprocentig chans att överleva ingreppet. Mina föräldrar tog en lång promenad i omgivningarna och väntade. Det gick bra, så bra att jag nu som 25-åring fortfarande klarar mig utan läkemedel och utan inskränkningar i mitt liv. Mitt hjärta är spegelvänt men skulle du möta mig idag skulle du se mig som en helt vanlig ung kvinnlig läkare som springer runt på sjukhuset. Mitt liv är jag evigt tacksam forskning och duktiga kirurger för.
Tack Fredrik för en väldigt rolig blogg och för inlägg som detta som på olika sätt belyser vikten av fortsatt forskning, inom alla ämnen.
Tack Fredrik för sådana här inlägg.
Du är min hjälte, mitt ideal, min husgud.
Tack Fredrik! Din fru är så lyckligt lottad. Hon har gjort ett fantastiskt kap.
Jag är mamma till ett av de hjärtbarnen som inte överlevde. Skulle fortfarande inte överleva om han hade fötts idag, men hade levt längre.
Då tänkte jag att den dagen skulle bli bitter – den dagen när forskningen kommit så långt att läkarna kunde ha räddat Ansgar om han varit nyfödd då, istället för 2002.
Den dagen är inte här än.
Men jag har fått fyra barn sedan dess. Så nu vet jag att den dagen vetenskapen har kommit så långt att Ansgar skulle ha räddats, den dagen kommer jag inte att gråta över att han föddes för tidigt, jag kommer att jubla istället över de barn som får leva.
Och som jag hjälpt till livet genom pengarna jag skänker.
Så det var väl bara det.
Och tack. Nu gillar jag ju dig ännu bättre.
Som mamma till ett hjärtebarn så är jag jätteglad att just du tar upp detta i din blogg. Den är väldigt omtyckt och du kan nå ut till många!
Vår son föddes med ett halvt hjärta (HLHS) och tack vare forskning och utbildning av barnhjärtläkare så lever han idag. Idag är han en underbar liten busunge som snart kommer att fira sin 3:e födelsedag!
Tack för att du hjälper till att upplysa om hjärtebarnen!
Träffade mig som ett slag i mellangärdet. Smack och jag kände att det var min ”peng” som skulle avgöra.
Grym blogg och så makalöst välskriven. Hatten av för dig!
Skönt att jag inte är själv och lägger handen på den lilla älsklingen för att känna värmen och att se att allt är bra. Ser fram emot nästa Fredrik.
Har ett hjärtebarn. Tack för att du uppmärksammar dessa!
sitter här mitt i natten och kan inte sova.. gråter floder för att jag blir så rörd av din text.. min 19 månaders dotter ligger och sover i sin säng efter en dag full av intryck.. jag gråter över alla de hjärtebarn som inte längre finns.. jag gråter över de sorger alla hjärtebarnsföräldrar har fått gå igenom.. men mest av allt gråter jag över att jag är så lyckligt lottad att ha ett friskt litet barn..
tack Fredrik, för att jag fick en påminnelse om hur skör vår tillvaro faktiskt är.. världen blir på nåt sätt vackrare då..
Skänker alltid en slant till Hjärt- & Lungfonden på Alla Hjärtans Dag.
Blir en peng till när lönen kommer!
Underbara Fredrik! Människor som du ger världen ljus! Självklart skänker även vi en slant.
Jag ger i princip aldrig pengar till någon form av ändamål, hur behjärtansvärda de än tycks vara. Idag bröt jag mina principer, något som inte händer så ofta. Jag har fem friska underbara barn utan vilka mitt liv skulle saknat mening. Tack Fredrik för att du både sätter fokus på viktiga saker och får oss att le eller skratta genom dina blogginlägg.
Alla kommentarer ovanför säger väl det mesta! Men du ska aldrig förringa Din förmåga att ge andra ett leende eller ett skratt! Det är alltid kul att läsa dina texter.
Rent generellt är det förstås bra att du uppmärksammar alla barn med extra behov!
Alla vi med ”speciella” barn känner att det behövs…
Said and done
Jag måste erkänna att jag blev rörd när jag läste detta. Och det är inte min stil. Utan för att jag vet vad du menar med puls. Dels för att jag har älskat men framförallt för att man inte kan lita på min puls trots att jag bara är 24 år. Mitt hjärta är opålitligt och själva anledningen till att jag kan sitta och skriva den här kommentaren är att ett gäng svenska forskare kom på en liten manick som kallas pacemaker för snart 55 år sedan. Men fler behöver hjälp och mer forskning behövs. Tack till er som skänker.
Fan va fin du är ibland. Tro nu inte att jag flirtar, för det gör jag då rakt inte. För första gången i hela mitt liv har jag smsskänkt pengar till något. Vi är alla tacksamma varje morgon vi vaknar och ungdjävlarna pinkat på golvet eller målat väggarna med nagellack. De har ju iafl puls. Kanske lite ADHD, men de har puls.
Jag ska nominera dig till posten som FN:s generalsekreterare, hur man nu gör det.
Du är brilliant!
God morgon, tårar.
God morgon, tänkvärdhet.
God morgon, hjärta.
Det e gjort! Tack Fredrik för att du får oss att skratta så det gör ont i magen emellanåt! Tack för att du får oss att gråta, bli rörda och involverade! Tack för att du bjuder in oss i din vardag med både fantastiskt roliga och känslomässiga händelser! Har jag sagt att du är UNDERBAR? Du är min idol! Tack för att du finns! Sluta aldrig skriva, Du förgyller min vardag!<3 / Nancy
Fantastiskt att en lättare plånbok ger eft lättare och gladare hjärta i puls.
Tack
bra inlägg som vanligt, det kan ju inte skada att de läsare som gillar detta kollar upp den här http://www.hejaabbe.com/
kan åxo röra till det i tårkanalerna….
jag var tvungen att länka till detta inlägg, finns här: http://pappabjorn.webblogg.se/2012/february/fredrik-backman-pa-cafe-skriver-oftast-roliga.html hoppas du inte tar illa vid dig för att jag länkar till dig på min blogg.
//Björn
Jädrigt fint Fredrik!
Värmer otroligt mycket, och det satt som en smäck, är på väg att bli pappa själv så du träffar min oros-nerv med en käftsmäll!
Jag hoppas att fler med mig skänker en slant, det du arbetar för är en bra sak!
Lite på hjärt-temat: När kommer nästa recept på hjärtattackamacka egentligen?
Det här var första gången jag stängde ner webläsaren mitt i ett inlägg. För att utnyttja copy-paste och slänga iväg ett sms. Fasen va du är fin Fredrik!
Tack. Du inspirerar mig till ord och handling, hoppas att jag kan göra något, om än bara en bråkdel av din impact. http://personligen.com/2012/02/18/inga-ord-bara-puls/
Ja Fredrik, tänk vad en puls och ett andetag är vackert!
Du är en fantastisk skribent som oftast lyckas dölja det i allt tramsande (och snorgravande).
Tack!
Osannolikt nog träffade jag en snubbe på krogen igår som hette Fluff. I förnamn. Nej, han h-e-t-t-e Fluff. Vet inte om han tagit det, hade hippieföräldrar eller om det var en adaption av något utländskt namn, jag fegade ur och vågade inte fråga…
En femtilapp till H&L-fonden; coming right up!
Oj nu grät jag. Du kan hantera dina ord du Fredrik.
Vilken fin text! Har rysningar över hela kroppen. Din blogg är bäst!!
<3!!!
Er lilla påg är lika gammal som vår, och vi är också välsignade med att allt är som det ska. Jag är dock väldigt tacksam för att du med detta inlägg fick mig att inte bara tänka tanken, utan också faktiskt skänka en hundring. Så att fler små hjärtan får picka.
Tusen tack för ett fint inlägg och att du uppmärksammar Alla barnhjärtans månad!
Karin.J:
Att födas utan en hand idag är en baggis att klara av. Själv så har jag ingen hand på höger sida. Jag är född 1972 och mina föräldrar fick inte någon information om proteser och hjälpmedel förrän jag var 7-8 år gammal, därför är jag mer van att inte använda protesen idag. Om jag hade fått en myoelektrisk (en sådan som kan öppna/stänga handen) när jag var max 2-3 år gammal hade jag nog använt protesen i en mycket större uträckning än vad jag gör idag.
Om du har tur så kan du få bli remitterad till Örebro Läns Dysmeliavdelning, de har några av världens ledande experter gällande armproteser.
Lycka till och håll hoppet uppe, det är bara i sinnet handikappet sitter.
Det där var det absolut vackraste jag läst på länge!! Går inte att hålla tillbaka tårarna..
Så fint skrivigt.. Självklart så skänker jag en slant.
På tal om hjärtat; inlägg som det här går verkligen rakt in där!
Självklart ska jag också skänka en summa.
Som pappa till en son med ett hjärtfel så blir man lite extra rörd när någon får folk att hjälpa till. Din blogg är en fantastisk blandning av roligt trams och som nu, bitande allvar som får det börja rinna lite i ögonvrån.
Fredrik, sluta inte skriva och till alla som skänkt pengar, tack!
Bidrag SMSat. Tack för att du uppmärksammar bra saker att göra med sina pengar!
Delar genast på min blogg och kommer nu comment-spamma alla senska bloggar jag kommer åt, så att fler kan dela och skänka!
Så fantastiskt underbart skrivet. Har själv en son på lite mer än 1½år och känner såväl igen känslan du beskriver. Man slår upp ögonen mitt i natten för minsta lilla ljud, slänger ett vant öga mot spjälsängen för att kolla att allt är okej. Man är tröttare än tröttast på morgonen just för att du slängt dina ögon överallt under natten..men det gör ingenting, absolut ingenting. För när det lilla knytet ler mot dig, så försvinner allt som någonsin varit dåligt eller jobbigt.!
Tack för att du delar med dig av dina ord, din kärlek och din sårbarhet. Den här texten är bättre än alla reklamkampanjer i hela världen. Jag har nu smsat in 50 kr, skulle aldrig ha gjort det annars. Tack.
Underbart skrivet Fredrik! Förstår precis vad du menar. PULS! I love it.
(nu ska jag gå och ge mina två sött sovande änglar var sin puss)
Så fint skrivet! Skickade ett bidrag direkt.
Mitt finaste ord: Ängslycka (betyder bara ett inhängnat område men är så fint)Man kan också säga potatislycka rapslycka rovlycka!
Så otroligt sant och vackert. Tårarna rinner nedför mina kinder och jag kan inte låta bli att krama om min lilla son, snusa på hans hår och tacka universum för att han finns hos mig. Och Tack Fredrik, du gör orden levande, har både gråtit och skratta mig andfådd av dina inlägg…tack!