Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Spelets regler

 |  Publicerad 2013-03-25 15:27  |  Lästid: 3 minuter

De av er eventuella läsare som eventuellt tittar in på den här bloggen slentrianmässigt mer än bara högst tillfälligtvis eller av misstag då adressraden i webbläsaren jävlas med er vet eventuellt vid det här laget att min vän och kontorskollega N roas mycket av att sms:a dumma frågor till mig medan jag tittar på fotboll. Det har förstås en lång serie anledningar, men de mest centrala är väl att min vän N inte roas av fotboll så mycket som han roas av min situationsamputerade brist på förståelse för ironi när jag tittar på den.

Så han messar saker som är dumma och irriterande på helt olika nivåer, men som alla syftar till att få mig att förr eller senare tappa humöret. Det är alltifrån det helt plumpa “var inte det där icing?” till det mer sofistikerade “får fotbollsspelare under knatteåren lära sig någon speciell teknik för att springa baklänges på det där symmetriska sättet för att det ska flyta in sömlöst i kameraproduktionen?” hela vägen till det rent uppenbart provocerande “YES!!!” efter att motståndarlaget har gjort mål. Följt av ett “Eller…det var väl bra? Eller?”.

Ja. Ni förstår.

Vi har ju, bland annat, tidigare avhandlat denna gudsförgätna falang av min vän N:s humorförråd här.

Problemet är nu bara att min vän N har hållit på med det här så länge att min fru mycket fundersamt medan jag tittade på Sverige-Irland i fredags påpekade för mig att han väl, oundvikligen, måste ha sett minst 20 fotbollsmatcher vid det här laget? Bara för att kunna sitta och skicka de här störiga sms:en till mig för att göra mig upprörd vid exakt rätt tillfällen måste han ju till exempel faktiskt, bland annat, ha sett större delen av svenska landslagets matcher de senaste två-tre åren? Och, som min fru så klarsynt sedan påpekade, borde inte det innebära att min vän N vid det här laget faktiskt...förstår fotboll?

Han är ju en exceptionellt smart människa. Han läser klassisk litteratur, talar en handfull språk flytande och behärskar alltifrån de mer intrikata detaljerna i äventyrskonstruktion i Drakar & Demoner till notförståelse för japansk bambuflöjt.

Han har dessutom tittat på alla de här matcherna med en uppenbart analytisk utgångspunkt BARA för att kunna ta reda på exakt vilka delar av oförståelse för spelet som kommer göra mig på absolut sämst humör.

Så tänk om han vid det här laget faktiskt...fattar?

Man kan säga att den tanken åt sig in i min hjärna gradvis under hela den första halvleken. Och helt plötsligt började jag återskapa alla min vän N:s och mina diskussioner om fotboll ur minnet. Och bit för bit började jag inse att den sarkasm med vilken han härmade min retorik när han skulle prata om sport kanske i själva verket har övergått i en dubbelironisk installation över min oförmåga att inse att han driver med mig.

Det är inte hans dumhet som är skämtet, liksom. Det är min.

Det låter kanske inte så dramatiskt, men inne i mitt huvud just då så blev det jävligt Kevin Spacey och kaffekoppen alltihop.

Så jag beslutade mig för att nu jävlar tänker jag inte spela hans spel längre. Nu tänker jag låta honom veta att jag har genomskådat hans charader och att jag inte längre tänker godta hans fejkade oförmåga att förstå sport som en premiss för våra diskussioner. Nu tänker jag sluta försöka rätta honom och försöka förklara vad en offside egentligen är och varför målvakten har en annan färg på tröjan än de andra, för nu vet jag att han redan VET. Nu tänker börja vara ironisk TILLBAKA! Beat him at his own GAME!

Och sen, ytterst långsamt, som när man i mer än en kvart har försökt lösa upp en alldeles för hårt slagen knut och den bara en halv millimeter åt gången oändligt sakta till sist börjar ge efter, så började jag tänka...tänk om det är det han vill?

Tänk om själva skämtet inte är att göra mig arg över att han gör narr av fotboll för att han inte begriper fotboll, tänk om själva skämtet i själva verket är att jag till sist nu äntligen kommer förstå att han gör narr av fotboll trots att han mycket väl förstår fotboll och hur arg DET kommer göra mig?

Och när jag hade tänkt färdigt på det så började andra halvlek.

Och då skickade min vän N ett nytt sms.

Och då svarade jag på det.

Och nu har jag ingen aning om vem eller vad som är skämtet längre.

Men jag antar att det fortfarande är jag.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 15:22