Stranger danger
Ni vet hur totala främlingar ibland bara kan knalla fram till en och häva ur sig någonting ganska spydigt, och man liksom blir för chockad för att riktigt hinna svara? Och så hinner främlingen vända sig om och försvinna innan man har hunnit formulera en motreplik. Ni vet den sortens människor som verkligen kan vara helt sjukt oförskämda i en social situation mot någon de inte ens känner, bara för att de vill få känna sig lite duktiga. Lite bättre. Lite sedda. Men de ska ändå alltid göra det lite överlägset och fejkat välmenande, som om de faktiskt bara säger det för att vara snälla. För att du ska l-ä-r-a dig, liksom.
Det kan vara i kollektivtrafiken eller på ett köpcentrum. När du är ute och går med barnvagnen eller när du ska fickparkera. Plötsligt ska någon liksom bara fram och uppfostra dig. Påpeka att du faktiskt gör fel. Och de ska alltid göra det högt och tydligt också, så att alla runtomkring ska höra. Och du står där, skamsen och tillintetgjord, och i efterhand tänker du alltid “FAN att jag inte bara sa…”.
Jag tror att ni vet vad jag menar.
Jag hatar såna situationer.
Så idag när en helt främmande människa stegar fram till mig, synar mig uppifrån och ned, ser helt obeskrivligt nedlåtande ut och sedan ytterst hånfullt snäser "kan du inte knyta skor eller?" högt så att alla ska höra. Och jag tittar ner och upptäcker att ett av mina skosnören har gått upp. Och den där främlingen står där och ser så jävla självgod ut, precis som om det var för min skull. Som om det här bara gjordes av ren snällhet, och inte alls för att främlingen bara ville få vara lite dryg.
Och det står en massa andra människor runt omkring oss, och de skrattar åt mig. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra, så jag sätter mig ner på knä och börjar knyta min sko. Och den där främlingen står precis framför mig och iakttar mig hela tiden och flinar överlägset åt mig.
Och om jag inte hade sagt något till den där främlingen just då så vet ni ju hur det hade blivit. Jag hade säkert gått hem direkt efteråt och tänkt "fan, jag borde bara ha fräst 'JAHA, MEN DU KAN FÖR FAN INTE ENS GÅ PÅ TOALETTEN SJÄLV UNGJÄVEL!!!', det är vad jag borde ha gjort".
För främlingen var tre år gammal.
Men sen hade jag säkert tänkt "fast tur ändå att jag inte fräste det för då hade jag ju framstått som helt störd".
Men, ja. Ni vet. Nu var det ju precis det jag fräste.
Men till mitt försvar så vill jag i alla fall påpeka att hon faktiskt var extremt störig.
Och jag hade faktiskt en lite jobbig morgon.
