icon
icon
< Tillbaka
Övrigt | Publicerad 14 februari 2013 22.13

Talking shop

Så jag stod där. Skulle försöka förklara vad jag behövde. Hade egentligen ingen aning. Och han torkade sig lite trött med en trasa om händerna och kliade sig på tribaltatueringen och tog upp någon form av avbitartång och muttrade en massa tekniska termer som jag inte begrep. Och sen frågade han något om ”sort?”. Och jag är ju inte direkt bekant med de exakta modellbeteckningarna eftersom jag aldrig var så speciellt intresserad av den här typen av grejer under min uppväxt som jag antar att han och hans polare var. Men jag ville inte låta korkad genom att säga fel. Så jag sa ”röd?”.

Och han tittade på mig lite som om jag var ludd som fastnat i hans overalldragkedja och skakade på huvudet sådär som folk som tycker att jag är lite dum i huvudet gör när de tycker att jag är lite dum i huvudet. Och sen ställde han en serie frågor som allihop började med ”ska’ru ha” och följdes av ord jag bara hört engelsmän på tv använda och avslutades med ”import?”.

Och sen pratade vi en ganska lång stund om att ”kvalitet kostar va”. Eller han gjorde i alla fall det.

Och då harklade jag mig och mumlade något om att det kanske var bäst att han bestämde, trots allt. För det är ju han som är proffs på sånt här. Och sen tror jag att jag fick ur mig ”jag litar på dig”.

Och då grymtade han något som jag inte riktigt hörde och sedan försvann han in i rummet bakom disken. Bankade med något i fem minuter. Kom tillbaka ut. Och sa att det skulle bli 1100 spänn.

Och då kunde jag inte säga nej för jag hade ingen aning om vad det var han hade gjort. Så jag bara sa ”tack så jättemycket!” och betalade. Och han nickade och sa ”håll dem upprätt tills du kommer hem, ha dem i ljummet vatten och gör nya snittytor imorgon”. Och jag nickade och låtsades att jag fattade vad det betydde.

Så jag skiter i vad de säger.

Innan det fanns bilar var blomsterhandlare världens bilmekaniker.

Annons

30 Kommentarer

Kommentera inlägget

*

Annons