Tanka och ta emot

Jo, vi har kört lite bil i USA nu, familjen och jag. Från Los Angeles till Las Vegas och tillbaka västerut till Fresno och nu är vi på väg till San Francisco. Och den typen av längre bilresor, med sin allmänna brist på förströelse, har som vanligt visat sig sätta fingret exakt på de allra mest fundamentala skillnaderna mellan min fru och mig vad gäller synen på shopping.

Det är ju i vår relation, precis som i ganska många andra relationer får jag förmoda, en av oss som handlar och en av oss som shoppar. En av oss som tycker att vi bara ska stanna när vi verkligen m-å-s-t-e tanka bilen, och en som tycker att vi faktiskt gott kan stanna då och då ändå bara för att se om det kanske finns något man kan köpa här. En som tycker att nu får det faktiskt räcka för nu måste vi köra vidare om vi inte ska spräcka tidsschemat, och en som är nyfiken på vad som står längst in i varenda hylla. En som står i dörren och knackar på klockan och en som vill botanisera runt och “kolla lite bara”. En som tycker att man går in dit man ska och köper det man behöver och går rakt ut igen, och en som tycker att det faktiskt är fullkomligt normalt att ägna 45 minuter åt att “KOLLA lite bara herregud!”. En som tycker att man fan inte behöver åka tvärs över hela förbaskade jordklotet för att gå runt och titta på exakt samma skit som finns överallt hemma, och en som ihärdigt försöker förklara att det faktiskt är “skillnad!”.

Och jag skiter i vad hon säger.

För det ÄR skillnad på bensinmackarna i öknen i Nevada och bensinmackarna hemma i Sverige.

Flera av bensinmackarna här säljer kepsar.

Man måste fan få kolla lite.