Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

The art of small talk

 |  Publicerad 2010-12-20 22:14  |  Lästid: 2 minuter

Min fru och jag stannar bilen vid källsorteringsstationen. Jag hoppar ur med påsarna. Hon sitter kvar med vår son.

Min fru: Och börja inte prata med någon nu!

Jag: Nejnejnej, sluta tjata nu.

Min fru: Jag menar allvar Fredrik! Det här är våra grannar. Skäm inte ut oss.

Jag: Men jaaa! Jag är väl för fan inte dum i huvudet!

Min fru: (Muttrar) Bevisbördan ligger rätt mycket på dig i det fallet...

(Jag hoppar ut. Börjar stoppa i kartonger i återvinningstunnan. En man i 35-årsåldern dyker upp bredvid mig med två stora påsar. Han börjar stoppa i kartonger i tunnan bredvid.)

Jag: (Upplever att det finns en spänd tystnad mellan oss när vi står så nära varandra. Känner att någon av oss kanske borde säga något.)

Han: (Upplever helt uppenbart inte alls samma sak.)

Jag: (Harklar mig högljutt.)

Han: (Harklar sig inte.)

Jag: (Tittar på honom när han kastar ner två mjölkpaket.)

Han: (Tittar inte på mig.)

Jag: (Harklar mig) Jaaa...såatte...mycket kartonger blir det ju, det blir det ju...

Han: (Tittar på mig lite som han kanske hade tittat på en alkis på tunnelbanan som precis frågat om han får hänga med honom hem.)

Jag: (Nickar instämmande, som om han precis sagt något.) Mycket pizza ja?

Han: (Lätt oroat nu.) Va?

Jag: (Harklar mig, pekar på två pizzakartonger som han har i handen.) Pizza...det blir mycket pizza och så?

Han: (Tittar på mig, tittar på pizzakartongerna, svarar inte helt och hållet entusiastiskt) Jaaa...

Jag: (Känner att det sociala samspelet är på väg att glida mig ur händerna) Mmm... (nickar engagerat) Själv gillar jag ju kebab!

(Tystnad)

Jag: (Tittar ner i marken, skrapar lite med foten i snön) Men...tja...du vet...det kommer ju förstås inte i kartong...

(Tystnad. Jag funderar över vad som vore en naturlig följdreplik på detta. Letar mentalt efter en naturlig övergång.)

Jag: (Vänder mig om och tittar lite spelat nonchalant mot plaståtervinningen) Det här frigolit då. Vad tror du om det? Är det plast eller?

(Tystnad. Jag vänder mig om. Mannen är borta. Hans påsar står kvar på marken.)

Jag: (Sorterar klart. Går tillbaka till bilen. Hoppar in i förarsätet.)

Min fru: (Tittar skeptiskt på mig.) Du pratade med honom, eller hur?

Jag: Äh...vi utbytte artighetsfraser bara.

Min fru: (Skakar på huvudet) Du lovade mig när vi flyttade från förra lägenheten att det inte skulle bli så här igen.

Jag: Det är fan oartigt att inte småprata lite när man källsorterar en halvmeter ifrån varandra!

Min fru: Men du KAN ju inte småprata! Du framstår ju bara som en jävla psykopat!

Jag: Jaha. Visst. Nej men förlåt mig så himla mycket för att jag försöker vara lite social med våra grannar då...

Min fru: (Pekar upprört mot soptunnorna) Han SPRANG typ härifrån!

Jag: HAN KANSKE HADE BRÅTTOM HEM!!!

(Tystnad)

Min fru: (Muttrar) Det måste finnas någon form av sjukdomsdiagnos för det här alltså...

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 16:29