Torsdag morgon. Lite för tidigt.
Min son: (Pekar på den förbannade helikoptern) Plyplan.
Jag: Mmm. Okej. Men kan vi gå till förskolan nu?
Min son: (Pekar en smula mer bestämt på helikoptern) Plyplan!
Jag: Mmm. Fast just det där är alltså en helikopter. Det har vi pratat om.
Min son: Plyplan!
Jag: Helikopter.
Min son: Plyplan!!!
Jag: Helikopter!!!
Min son: PLYPLAN!!!
Jag: Men jag orkar int…okej!!! Men vafan okej whatever då!
Min son: (Pekar på mig, pekar på helikoptern) Pappa. Plyplan.
Jag: (Pekar på helikoptern) Mmm. Visst. Flygplan då.
(Lång tystnad.)
Min son: (Flinar överlägset, pekar på helikoptern) Näää! Inte plyplan. (Pekar pedagogiskt på helikoptern) K-o-p-t-e-r!
Jag: Men det var ju för fan det jag sa!
Min son: (Skakar allvarligt på huvudet) Näää. Pappa plyplan.
Jag: Ja, för att DU sa att det var ett frikkin plyplan ja!
Min son: (Pekar på helikoptern, skakar på huvudet) Inte plyplan. Kopter.
Jag: Jajaja. Jag fattar. Helikopter. Kan vi gå till förskolan nu?
(Tystnad)
Min son: (Flinar, pekar på helikoptern) Plyplan.
Jag: Det kan du glömma. Den där skiten går jag inte på en gång till.
Min son: (Plötsligt jättearg) Plyplan!!!
Jag: Nej. Det är en helikopter. Det vet du. Ta på dig jackan nu.
Min son: (Ursinnigt nu) Nä! PLYYYPLAAAN!!!
Jag: Men herregu…okej! Flygplan! Det är ett flygplan!!! Kan du snälla ta på dig jackan nu så vi kan gå?
(Lång, lång, lång tystnad)
Min fru: (Kommer in i köket) Vad gör ni?
Vår son: (Pekar på helikoptern) Kopter!
Min fru: (Kramar vår son) Det är en helikopter ja. Vad duktig du är!
Vår son: (Pekar på mig, pekar på helikoptern, ser besviken ut) Pappa plyplan.
Min fru: Tror pappa att det är ett flygplan?
Vår son: (Nickar allvarligt)
Min fru: (Till mig) Försöker du lura i honom att helikoptern är ett flygplan nu igen?
Jag: DET ÄR INTE MENINGEN ATT MAN SKA ANVÄNDA JEDI MIND TRICK SÅ HÄR!!!
Det där är SÅ JAG om 2-2,5 år!
Hahahaha….skrattar högt. Åh så högt…
Du har närt en sith vid din barm
Hahaha
Men alltså, det är ju barnkunskap 101 det där. Det vet till och med jag som inte har några barn.
Ungen är ju smart, var kan han ha fått det ifrån?
Hahaha! Ännu ett störtskönt inlägg!
Begåvat barn. Vänta bara tills han kommer på hur han ska använda sin förmåga att få dig att gå till Burger King. Det kommer du aldrig få någon att tro på är någon annans fel…
Liam är inte lika lurig. Men han älskar plyplanet och koptern du ritade i böckerna på bokmässan i Göteborg. Trots att koptern hade vissa drag av väderkvarn identifierade Liam den som kopter direkt. Stort tack Fredrik.
Och min enda tanke, när jag slutat gapskratta, är: ”man får de barn man förtjänar”.
Jag kan inte sluta skratta! Det är verkligen Nedas son
@p är något på spåret….
och så inser jag att även om jag är en grym barnvakt vete katten om jag törs försöka få egna
Jag skrattar så jag trillar ur soffan… Längtar tills din son börjar blogga!!
Mamman: vad är det? pekar på en svart katt.
Barnet: en tatt tatt
Mammam: Jaha, det är en tatt tatt?
Barnet: nä, de e en TATT TATT!!!
Mamman: Jasså, en svart katt?
Barnet: Ja, en tatt tatt, ler belåtet
Utspelades 1992 oförglömligt.
Jag tycker faktiskt att det är delvis ditt eget fel. Du gör det för lätt för honom.
Våra barn följs uppenbart åt nästan exakt i utvecklingsstadierna. Men böckerna måste ha missat nåt; de tar inte upp fasen ”manipulativ jedi”.
Väldigt passande att jag läser detta på en flygplats. Hade väldtigt svårt att hålla mig för skratt. Några bredvid tittar lite surt på mig.
1991: dottern och mormor tittade i pekboken och när de kom till häst sa dottern papp ochmormor sa: nej det är en häst. Hela veckan höll de på så. När mormor åkt hem så tog jag fram boken och då sa ungen minsann häst
de är smarta de små liven
Din fru och din son.
du kom lindrigt undan, va du en gör lär han inte va en så kallad ”bull fitta” e, för då kommer du å få ett helvet, trust me i now
Diet står ju Airplane på rotorn, så man förstår att grabben blir förvirrad…
Underbart!! Så sjukt kul!!
Din son ÄGER!!!