The gift of giving

Jo, som den någotsånär långtida bloggläsaren kanske minns så delar jag kontor med min vän N. (För det lite mer nytillkomna sällskapet är min vän N möjligen mest beryktad för sina inte så arga arga lappar samt för uppfinnandet av Håkan.) Jag har nu inte varit på kontoret så värst mycket de senaste månaderna eftersom jag har varit föräldraledig (vilket vi väl så här i efterhand kan konstatera egentligen inte påverkade mitt jobb så jättemycket eftersom mitt jobb tydligen inte alls upptar så mycket tid i min vardag som jag hade för avsikt att få min omgivning att tro, men det har i alla fall verkligen gått ut över mina möjligheter att köpa skrivmaskiner på Tradera och hänga med i tv-serier eftersom det faktiskt är det främsta användningsområdet för ett kontor), och jag har därför inte träffat min vän N i samband med julhelgerna förrän julhelgerna redan var slut.

Vi hann därför inte utbyta våra traditionella julklappar förrän i slutet av förra veckan.

Och det ska nu sägas direkt att min vän N och jag traditionsenligt lägger väldigt mycket tid och energi och omtanke på att välja julklappar till varandra. Vi har inga andra kollegor än varandra, vi har helt ärligt inte speciellt många vänner heller, så vi anstränger oss när vi väljer presenter här. Vi bryr oss.

Speciellt jag.

Jag bryr mig så in i helvete.

Jag tänker och utreder och väljer och letar och koordinerar och beställer och planerar. Ibland så långt som flera dagar före jul. Jag lägger ner tid på det här, det är inte ovanligt att det handlar om uppemot 20 minuter eller mer.

Att få en julklapp av mig är en livsstil, kan man säga.

Och jag vill inte alls vara kritisk mot min vän N eller otacksam eller på NÅGOT sätt insinuera att en av oss inte riktigt har tagit det här på lika stort allvar som den andre. Absolut inte.

Men det här var min present till min vän N. Det är alltså en vit och mintgrön kaffekopp med skojfrisk text frampå. Den är jättestor. Stor nog att till exempel ha en liten apa i. Eller jättejättemycket kaffe, vilket är oerhört praktiskt om man till exempel gillar kallt kaffe. Jag beställde den på Amazon. Jag fick gå till Ica och hämta ut den och sen fick jag transportera den till kontoret helt själv och allting. Ni fattar ju.

Men visst.

Min vän N:s julklapp till mig var den här tavlan. Som han har målat av mig i historisk miljö (eftersom han vet att jag älskar cowboys). I akrylfärg. Själv.

Och det kanske OCKSÅ tog en del tid och var ganska omtänksamt av honom.

Men låt oss fokusera på att Amazonkategorin för "funny coffee mugs" faktiskt är väldigt mycket större och mer svårnavigerad än man tror så det är inte heller något man bara slänger ihop.