The invention of Håkan

Min kontorskollega N var på Ikea och köpte ett nytt skrivbord igår, eftersom han kände att hans gamla var ”lite lågt, trots allt”. (Hans gamla skrivbord, ska kanske nämnas, var ett 20 centimeter högt japanskt te-bord, som han satt framför på en risstoppad meditationskudde under våra första tre veckor här på kontoret.)

När N kom tillbaka till kontoret hade han nu inte bara köpt ett skrivbord. Han hade köpt två. Det andra, ett litet svartbetsat furubord med tillhörande sedvanligt oergonomisk kontorsstol placerade han prydligt på en öppen yta längst in i ena hörnet av vårt kontor.

”Vem ska sitta där?”, undrade jag.
”Håkan”, svarade N.
”Vem är Håkan?”, undrade jag.
”Håkan är vår hypotetiska kontorskollega”, svarade N.
”Hypotetiska kontorskollega?”, undrade jag.
”Ja, alla kontor behöver en hypotetisk kontorskollega. Håkan är vår. Han är förstås inte här så ofta, så ingen på våningen har ju träffat honom, men vi ska referera ofta till honom när vi pratar med våra kontorsgrannar”, svarade N, och tillade med dramatisk Östermalmsdialekt: ”Du vet, som min kontorskollega Håkan brukar säga: Kvinnor, man kan inte leva med dem. Och det är allt jag säger. Har jag rätt? Va? Har jag rätt???”

N ville inte förklara närmare exakt vad vi ska ha Håkan till, utöver just att leverera skämt som får våra kontorsgrannar IT-konsulterna att tycka att Håkan verkar vara en ”skön kille”, men han försäkrade att Håkan ”kommer visa sig bra att ha även på andra sätt”.

Och det visade sig förstås redan imorse att N hade rätt.

Då kom nämligen en av våra kontorsgrannar in och berättade att man ”gemensamt på våningen” beslutat att vi ska införa ”köksvecka” i det gemensamma köket. N nickade myndigt och intygade att detta ska vi på det här kontoret givetvis respektera och delta i. När kontorsgrannen lämnade rummet vände sig N mot mig och sa: ”Håkan kommer ta vår första köksvecka.”

När jag då invände att det kanske kommer bli rätt rörigt i köket den veckan, och att våra kontorsgrannar kanske kommer bli rätt sura, nickade N allvarligt och tillade: ”Självklart. Det är då vi får förklara att Håkan är en sån där kille med lite för stort hjärta, han vill hjälpa till och vara en i gänget liksom. Vara alla till lags. Men han tar alltid på sig för mycket, och så blir det kaos av allting. Det var så det började när han fick sin stroke på sin förra arbetsplats faktiskt. Någon kritiserade honom för att han brustit i sitt hanterande av köksveckan, och det blev liksom droppen. Håkan kom aldrig över den där skiten…”

Jag övervägde detta en lång stund, och frågade sedan: ”Exakt vad jobbar Håkan med?”

”Han är konsult”, svarade N.

Sedan tillbringade vi två timmar åt att googla fram bilder på Håkans familj, skriva ut och rama in dem och placera dem på Håkans skrivbord.

Familjen är viktig för Håkan.