The runner up is the first loser
Jag: Men säg bara VEM!
Fru: Jag vet inte ens vad du SNACKAR om!
Jag: Du sa NÄST VÄRSTA!
Fru: Det gjorde jag ju INTE!
God vän: Vad...alltså...oj. Vad bråkar ni om?
Fru: Jag sa till Fredrik att han är en sjukt dålig förlorare, och då flippade han ur.
Jag: Jag är för fan inte en dålig förlorare!
Fru: Du flippade ju ur helt för att jag sa att du nästan är den värsta förloraren jag någonsin träffat!!!
(Paus för eftertänksamhet)
Jag: Ah. Sa du "nästan värsta"? Jag tyckte att du sa "näst värsta".
Fru: Men herregud, var det därför du börjar skrika "VEM!? VEM!?"?
Jag: Jag, ja, vafan, om du säger "näst värsta" så vill man ju veta vem man är, du vet, tvåa bakom. Det är väl för fan rimligt.
Fru: Nämen du är ju inte alls en dålig förlorare...
Jag: JAG ÄR INTE EN DÅLIG FÖRLORARE!
Bekant: Jag går hem nu.
Fru: Akta så inte Fredrik tävlar med dig till dörren bara.
Jag: Lägg av nu. Så dålig förlorare är jag fan inte.
(Tystnad)
Jag: (Till bekant) Jag ser att du går jättelångsamt till dörren och jag vill att du ska veta att det sårar mig!
(Längre tystnad)
(Gnagande eftertanke)
Jag: Alltså vafan...vänta nu...inte för att vara SÅN, men om du säger "näst värsta" och "nästan värsta" så betyder det ju fan i princip SAMMA SAK!
Fru: (Till bekant) Rädda dig själv.
