Jag tänkte lägga upp en bild av såsen här.
Men sen läste jag kommentarerna under förra inlägget.
Och jag kan inte hantera det här. Det är för mycket press nu.
Antingen kommer jag lägga upp en bild på såsen och så kommer ni bara “määäh! SÅÅÅ god är den faktiskt inte! Alltså den är typ GOD men den är liksom inte SÅÅÅ god liksom!” och sen kommer det liksom bli tredje Batman-filmen all over again. (Förutsatt att ni hade extremt höga förväntningar på tredje Batman-filmen som sen inte riktigt infriades exakt hela vägen, inte nödvändigtvis för att filmen på något sätt inte var oreserverat fantastisk utan bara för att den inte var exakt så fantastisk som ni hade förväntat er inne i er hjärna vilket förstås ingen film egentligen kan vara eftersom ingen film någonsin kommer kunna triumfera över det visuella epos som är den mänskliga fantasin men hur som helst det går i alla fall förstås bra att i fall av upplevd Batman-eufori varandes exakt så hög som förväntat istället ersätta “Batman-film” i exemplet ovan med valfri annan film. Eller bok. Eller låt. Eller människa.)
Eller så kommer jag lägga upp en bild av såsen och så kommer två eller tre av er köpa den nästa gång ni handlar och med tanke på hur få exemplar det redan verkar finns i omlopp av den här såsjäveln så kan jag helt enkelt inte ta den risken.
Det är inte det att ni inte är värdefulla för mig eller att jag inte verkligen uppskattar att ni läser det jag skriver och ser till att jag kan försörja mig, verkligen inte, jag är tacksam av hela mitt hjärta för att ni gör det.
Men jag har den där såsen på mina varma mackor.
Det är ni eller mina varma mackor.
