Kväll.
Jag: (Stiger in i vardagsrummet med armarna i luften)
Fru: Sover han?
Jag: (Tar emot den imaginära publikens stående ovationer) Han sover!
Fru: Gick han på pottan först?
Jag: Ja! Och jag satte på honom pyjamasen. Och vi sjöng den där om krokodilen. Och jag läste alla tre böckerna, i rätt ordning.
Fru: Kom du ihåg att du måste läsa den om bilarna två gånger?
Jag: Det g-j-o-r-d-e jag! Och sen sjöng vi den om trollen. Och sen gav jag honom välling. Och sen fick han den svarta nappen, och så la jag den röda bredvid kudden, och sen sjöng vi den om krokodilen igen, och sen tog han av sig strumpan på vänster fot och sen fick han gamla vovven i handen och så la jag nya vovven på golvet och sen tände jag lampan i hörnet och släckte lampan i taket och sen sjöng vi den om krokodiljäveln igen.
Fru: Och täcket?
Jag: Precis upp till hakan men med ena foten utanför.
Fru: Vilken fot?
Jag: Högra.
Fru: Och nu?
Jag: (Skuggboxas en smula) Nu s-o-v-e-r han.
Fru: Bra jobbat.
Jag: Och allt det här tog t-o-l-v minuter.
Fru: (Nickar imponerat) Det verkar faktiskt som att du lyckades.
Jag: Som. En. Jävla. C-h-e-f.
Fru: För du borstade väl tänderna på honom?
(Tystnad)
Jag: Fan.
Fru: Du glömde borsta tänderna på honom?
Jag: FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!
Fru: Det är okej älskling, det kommer fler cha…
Jag: Neeej! Det är fan inte okej!
Fru: Jo, men oroa dig inte, det var inte din kväll helt enkelt. Nästa gån…
Jag: Jag kommer ALDRIG komma så här nära en perfect game igen!!!
Fru: (Klappar mig på huvudet) Så ja. Så ja.
Jag: (Ansikte i handflator) Kommer aldrig, aldrig, aldrig komma så här nära igen.
(Längre tystnad)
Fru: (Harklar sig) Jag är ledsen att säga det. Men det låter som att han vaknade nu…
