Min fru är ute och äter middag med sina kompisar ikväll, så vår son och jag är hemma själva. Och innan hon gick tvingade hon mig att lova att jag skulle se till vi åt riktig mat trots att hon var borta. Vilket jag, faktiskt, uppfattar som en aning kränkande. Jag är liksom också förälder. Och är man ensam hemma med sitt treåriga barn en lördag så betyder det givetvis, för alla rationella och sunt förnuftiga människor, bara en enda sak.
Godismiddag.
Allt annat vore slöseri med lördag. Faktiskt.
Tyvärr blev jag lite överexalterad och min fru hörde godismiddagssången från lägenheten när hon stod i hissen så då kom hon tillbaka och tog ifrån mig tre fjärdedelar av godiset innan hon gick igen. Och nu är det slut. Och vår son vägrar dela med sig av godiset som han hann gömma på sitt hemliga gömställe när han fattade vart det här var på väg.
Han är jävligt illojal när det gäller godis, ungen.
Det har han ärvt från henne.
