Det började faktiskt med de allra bästa intentionerna.
Jag skulle borsta hans tänder.
Han ville inte.
Så jag tänkte att jag skulle vara pedagogisk. Så jag sa att det bodde en drake i hans mun som vi var tvungna att jaga bort med tandborsten. Och då frågade han vad för sorts drake. Och då visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. Så jag sa “kakdraken”. Och sen tittade vi väldigt, väldigt länge på varandra.
Och visst. Absolut. Jag förstår att det är lite stökigt i köket nu.
Men jag tycker att man måste försöka förstå hela händelsekedjan innan man börjar dra förhastade slutsatser.
