I mataffären.
Jag: Ursäkta, var har ni Digestive-kexen?
Kvinna i personalen: (Ser ganska trött ut) Vanliga eller ekologiska?
Jag: Ekologiska?
Kvinna i personalen: (Ser inte direkt ut som om hon tänker brista ut i hejaramsan “Ge mig ett D! Ge mig ett I! Ge mig ett…”) Ja.
Jag: Vad är skillnaden?
Kvinna i personalen: (Rycker på axlarna)
Jag: Alltså…du vet…de “ekologiska”, är det typ frigående Digestive-kex då eller?
Kvinna i personalen: (Höjer på ögonbrynen)
Jag: (Gör liten lufftrumvirvel) Du vet…som “ekologiska ägg”. Som att många Digestive-kex föds upp i trånga burar, men de här Digestive-kexen lever i sin naturliga miljö och har egen värppinne och har fått värsta softa uppväxten där de har fått springa runt fritt på en mysig bondgård på landet…
(Tystnad)
Jag: De kanske är mycket brunare än de vanliga liksom…och paketen är helt buckliga för att kexen kan vara olika stora…
(Tystnad)
Jag: Hehe…
(Tystnad)
Kvinna i personalen: Jag vet inte vad skillnaden är.
Jag: (Tittar ner i golvet) Okej.
Kvinna i personalen: Men de ekologiska är slut.
Jag: (Harklar mig) Det går bra med vanliga då. Tack.