Tree and a half

Okej.

Så det blev lite rörigt när barnen och jag skulle klä färdigt granen. Och mitt i alltihop råkade de få syn på något på tv där en unge blev mätt av sin förälder. Alltså en förälder som använde ett måttband för att se hur långt barnet var. Det var inte en unge som slutade vara hungrig efter att ha ätit upp sin förälder. Hur som helst så såg mina barn det, och då ville de också bli mätta. Och så började de tjata om det, och jag blev väl möjligen liksom lite kränkt för jag hade faktiskt ställt in mig på att vi skulle klä granen. Och dessutom visste jag inte exakt var jag hade lagt måttbandet efter att jag hade det sist när jag skulle mäta färgbandsrullen på en skrivmaskin och jag hade inte alls någon lust att behöva leta igenom varenda låda i hela lägenheten efter det. Så jag försökte övertala barnen att glömma det där tramset och fokusera på granjäveln. Och då blev de sura. För barn är otroligt självupptagna på det viset. Och det var ungefär då min fru började massera sina tinningar och sa “men snälla Fredrik, om ni ändå bara ska hålla på och bråka är det väl lättare att du går och mäter barnen så klär jag granen under tiden”. Och då sa jag “mmm”. Och då sa hon “har du slarvat bort måttbandet igen? Nu får du faktiskt inte använda det till dina himla skrivmaskiner i fortsättningen!”. Och då sa jag “det är väl för fan klart att jag inte har!”. Och då sa hon “mät barnen då så klär jag granen”.

Så då gjorde vi det.

Eller min fru klädde i alla granen. Jättefint. Det är en jättefint klädd gran.

Och jag väntade tills hon var färdig och sen sa jag till barnen att det fanns en traditionell jultävling som gick ut på att två syskon ställde sig på varsin sida av julgranen och att den som tog ner flest prydnader på en minut fick flest julklappar av Tomten. Och när de var färdiga pekade jag på de prydnader de inte hade nått upp till och sa "sådär långa är ni".

Jag vill fortfarande hävda att jag gjorde min del av uppgiften här.