Två män och en hamburgare
Jo, som några av er kanske minns pratade vi ju om Sveriges största hamburgare här på bloggen en sväng i höstas. Vilket fick Café-redaktionen att ganska prompt och direkt föreslå att jag borde åka dit och äta den, och skriva om det i tidningen. (Café gör ju tidning också, inte bara blogg, det är väldigt old school alltsammans.)
Så det gjorde jag.
Det är nu lite drygt 130 mil fram och tillbaka till Ytterån från Stockholm, så jag tog med mig min vän E som sällskap. Vi har känt varandra i 15 år. Och det är väl möjligt att det här egentligen bara skulle ha blivit en artikel om en hamburgare, men jag tror att det när allt var färdigt egentligen blev mer en berättelse om två 30-åriga män, ett och ett halvt årtionde av vår vänskap, och saker vi ätit längs vägen.
För man har olika slags vänner när man växer upp, antar jag. Såna man går på krogen med, såna man spelar tv-spel med, såna man går på fotboll med. Min vän E och jag har ätit.
En del män korsar Nordpolen och bestiger berg. Vi kör bil i 14 timmar för att äta lunch. Folk är olika.
E hann längs vägen bland annat betygsätta en bensinmackskorv med beskrivningen ”den första Gudfadern-filmen av bensinmackskorvar” samt referera till min bilkörning som den av en mycket gammal kvinna med grav starrdiagnos.
Hela historian, på sex sidor och 15 000 tecken och med väldigt fina bilder i färg och allting, finns i nya numret av Café.
(Där redaktionen dessutom förresten haft det tveksamma omdömet att ge mig två andra sidor för att reda ut lagarna som borde gälla när man hjälper kompisar att flytta.)
Köp gärna. Eller smygläs hos frisören.
Ledsen att jag inte kommenterar inlägget i fråga men…. Är det någon du bör skriva en ark krönika till så e det den här: http://mobil.aftonbladet.se/wendela/barn/article11038187.ab?partner=wwwredirect
Jisses vilket pucko!
Maria: Den är från 2007. Så jag kan kanske känna att det blir ett lite sent svar.
Jaha, så jag fick inte följa med? Jaja, får väl åka själv då….
Åh Ytterån. Min pappa bodde där när jag var liten. Då serverades inte stora hamburgare, men jag kom ihåg att det var på Statoil just bredvid som jag smakade Sourcream & Onion-chips allra första gången.
Man har olika upplevelser.
Nu gäller det att hitta tidningen i oslo då. Fan det dräller ju inte av svenska tidningar här…….
Oh, jag måste köpa den!
Förresten Fredrik, på tal om ”bloggar som jobbar”….
Aphexan: Fan! Har glömt. På pucken nu!
Måste nog boka tid hos frisören.
Ser inte ut som någon hit direkt, men säkert en succe på barnkalas. Hamburgartårta. Huvva.
Får köpa tidningen och läsa om utlåtandet…
Alltså, Fredrik. Jag är å ena sidan väldigt stolt över att du har åkt 130 mil för en lunch. Å andra sidan har jag en fråga och om jag inte hade varit lite rädd för versalmonstret så hade jag skrivit den i versaler. Nu får du tänka dig versalerna i följande fråga; Fredrik, vi på bloggen skulle ju åka tillsammans och bloggfikeäta hamburgaren, vad hände? När gick det snett?
Fredrik, hehe no worries, bättre sent än aldrig osv osv osv..
Sen vill jag inte vara för på heller så man bara verkar tjatig!
Fan… Nu måste jag ju köpa café. Nyfiken ju!
Fröken F, det var min första tanke! Det skulle ju va roadtrip ju! Nåja, vi får läsa om det iaf
Oh! Inte köpt på Café på tre år men nu blir det dags.
(Hoppas dina chefer ser det här och inser det briljanta i att ge dig mer och mer plats)
Jessica: +1
Eller hur! Så nu får vi inte ens vara med i tidningen! Dåligt asså! Typ. Asså.
Jag vill omgående ha svar på två saker.
- Åt ni var sin eller delade ni?
- Åt ni upp er mat?
http://www.heartattackgrill.com/
Det kanske har tipsats om denna innan. Väger du över 350 pounds äter du gratis.
Två garanterat läsvärda artiklar, det här kanske får mig att för första gången i mitt liv köpa tidningen Cafe.
jag tänker att när nästa nummer av café kommer ut, så är ju det här numret gammalt, då borde du ta och berätta historien i bloggen.
för, café är rätt svår att få tag på i kanada, och jag är sjukt jävla nyfiken.
okej?
Såg denna och tänkte på dig. http://d24w6bsrhbeh9d.cloudfront.net/photo/1903486_460s.jpg
Din fru tycker ju inte att du har ett riktigt jobb..
Vad tyckte hon om att du åkte iväg ett dygn för det här?
Emma: Hallå! Jag var bara borta över dagen! Vi körde vid 6, framme vid 13, åt lunch en dryg timme, körde hem.
Men…nej…min fru tyckte väl inte per definition att det var ”jobb”, nej.
Läste flyttlagen med intresse, men hävdar bestämt att den viktigaste paragrafen föll bort. Uppdragsgivare som inte kvalificerar sig under begreppen student, ensamstående eller pensionär har ej rätt att begära någon som helst hjälp i ärendet. De är så goda och köper in tjänsten från ett därtill avsett företag och slutar omedelbart att trakassera sin omgivning. Detta gäller särskilt om de dessutom gjort sig en bra hacka på försäljningen. Tillägg: Har någon av ovanstående kategorier degen iordning så kan de också fetglömma gratis flytthjälp. Snåleländen!!
Eva: Jag hade faktiskt en liknande paragraf i första utkastet. Men allt fick inte plats eftersom Café envisades med att de skulle ha en massa andra artiklar i tidningen också.
När det gäller flyttlagar (jag har inte hunnit läsa artikeln) så är det väl inte så svårt. Ha flyttlasset packat när kompisarna kommer. Flytta enbart med stabila (dvs stapelbara) flyttkartonger. Inga banankartonger, inga IKEA-kassar och INGA JÄVLA PAPPKASSAR.
Och se till att bjuda på rikligt med mat och öl efteråt.
Så, alltså.
Jag köpte ett stycke Café enbart för att få läsa om eran eskapad Sveriges nordligare delar.
Jag må säga, man blev allt tårögd.
Fint skrivet som alltid, Fredrik.
Alltså… ja. Den måste man ju köpa.
Fudnerar på om de inte blri att säga upp slitz prenumationen och skaffa en cafe prenumration istället.
Om d enu låter dig fortsätta skriva och så.
Japp då får man köpta det numret av Café bara för den artikeln.
Hyllning till Fredrik W till Fredrik B:
http://www.filipochfredrik.com/blogg/2012/01/allting-kan-bli-nanting/
+1
Fredrik hyllar Fredrik
http://www.filipochfredrik.com/blogg/2012/01/allting-kan-bli-nanting/
Skriv en bok, Fredrik! Eftersom du inte riktigt verkar ha rett ut vad du arbetar med så låter ju alltid författare rätt häftigt.
15000 tecken och 12000 kalorier.
Chello: Tror inte det räcker, faktiskt. Du får räkna schnitzlarna också.
Skräckmatlagning. Om man vill testa nånting helt suspekt: http://www.closetcooking.com/2012/01/bacon-double-cheese-burger-a.html