God förmiddag. Eller eftermiddag. Eller, ja. Ni vet. Låt oss hålla oss till middag, ska vi det?
Mina ursäkter givetvis för den försenade ankomsten till bloggen idag. Min son är sjuk idag så han har fått hänga med mig på jobbet. Det har skapat flera delproblem, kan man säga, eftersom den första delen av min arbetsdags morgon var avsatt åt att spela Football Manager (min sons taktiska tålamod när det gäller ett tillfälligt bakslag i kvalet till Europa League är på nivå med Audi-körande mäns tålamod med parkeringsautomater som tar längre tid än 10 sekunder på sig att skriva ut en biljett, kan man säga) och den andra delen var avsatt åt att ha möte med min revisor.
Och jag vet ju inte hur mycket erfarenhet ni har av revisorer. Eller om de i så fall alls liknar mina erfarenheter. Men när min revisor ringer mig och vill ha ett “möte”, och jag frågar “om vad då”, och hon suckar väldigt uppgivet och säger “det…jaaa…det är nog bäst att du kommer hit helt enkelt, så får vi prata”, då känner jag mig alltid lite som när jag blev inkallad till rektorns kontor i högstadiet.
Ja, bortsett från att revisorn har mycket bättre kaffe, förstås.
Och att all personal där verkligen hanterade hela den här situationen med att min son ritade med rosa överstrykningspenna på hela deras konferensbord bättre än jag tror att rektorn på min gamla skola hade gjort.
Men vi hade i och för sig en ganska lång genomgång om “redovisning av oförutsedda kostnader för bolaget” ganska direkt efteråt.
Det är möjligt att revisorn ville säga något med det.
Men nu är det hur som helst hamburgarfredag och alla Metallicas låtar har lagts upp på Spotify.
Så det ordnar sig nog, det här.
