Up where we belong

Min son, två och ett halvt år gammal, har som möjligen framgått på den här bloggen tidigare utvecklat en närmast ojämförligt stark fascination för helikoptrar. Alla slags helikoptrar. Stora, små, i plast, i metall, i Lego, i videoklipp, som kakformar, på tv, på spel, på låtsas. Två och ett halvt-åringar diskriminerar ingen slags helikopter. Alla ska med.

Hans morfar tar mer än någon annan, så som morfädrar tenderar att göra, givetvis detta intresse på allra största allvar. Speciellt delen med “stora”.

Han gick därför idag och köpte den största frikkin leksakshelikopter han över huvud taget kunde hitta i kranskommunerna med omnejd åt sitt barnbarn. Och åkte raka vägen hem till oss och lämnade av den på köksbordet.

Och sedan vände han, så som morfädrar gör, helt obekymrat på klacken igen och åkte hem. Och lämnade hela det svinstora åbäket kvar mitt på bordet, fullt synlig.

Precis när det var läggdags.

Och ja, jag inser förstås att den fulla storleken av helikoptern i jämförelse med ett två och ett halvt-årigt barn möjligen inte framgår av bilden ovan. Så jag har tagit en bild till, tillsammans med ett referensföremål.

Det är en svinstor helikopter, helt enkelt.

Så, ja. Ni fattar ju.

Det har lekts en del med den nu.

Det har flugits runt i köket. I vardagsrummet. I hallen. Tillbaka ut i köket. Det har testats knappar. Det har prövats laservapen. Det har snurrats rotorblad. Öppnats luckor. Undersökts missiler. Ryckts i landningsställ. Flugits tillbaka ut i hallen. Nynnats intromusiken till Airwolf.

Så som det oundvikligen blir om man lämnar den här sortens helikopter på ett köksbord bara sådär en vanlig tisdagskväll hemma hos en barnfamilj utan att bry sig om konsekvenserna.

Ni vet hur det är.

Men till slut kom i alla fall hans mamma ut i köket nu alldeles nyss och skrek att nu fick det "fan räcka" för nu var det faktiskt läggdags. "För ALLA!!!".

Så nu är det det.

Men en jävligt, jävligt cool helikopter är det i alla fall. Det måste jag erkänna.

Jag är helt övertygad om att min son kommer tycka det också så fort han vaknar imorgon och får se den för första gången.