Annons

Fredrik Backman
Läs Fredrik Backmans roligaste och allra bästa bloggposter. Här skrev Fredrik Backman sina roligaste texter under tiden han bloggade för Café.se.

Annons
 

Var man kan vara när man vill vara någonstans och är här men känner att man har varit här tillräckligt länge och inte vill vara här längre

Jo, någon gång längre bak i den här bloggens historik minns jag att vi diskuterade tips på andra bloggar än den här. Och det händer ju med högst ojämna mellanrum att någon frågar mig om jag själv tar del av de sociala medier som jag ju faktiskt helt samvetslöst utnyttjat för min egen försörjning de senaste fyra-fem åren eller så, och vilka sorters sociala medier jag i så fall konsumerar. Och det har väl i och för sig inte hänt alldeles precis nyligen att någon har ställt just den frågan, men låt oss nu inte vara så petiga med det, okej?

Vi föreställer oss att jag har fått frågan. Och att jag i så fall svarar. Och i så fall svarar jag, just för tillfället, det här. Så om det händelsevis skulle råka vara så att ni har varit här och är trötta på att vara här, då tycker jag att det här är bra platser att bege sig till istället. Jag upplever att det är en service som den här bloggen för att kunna ha någotsånärt gott samvete över att ta upp er värdefulla tid i tid och otid behöver kunna tillhandahålla.

Så känner jag.

Såatte.

Nu kör vi:

1. Bloggens vän Jonas Cramby har släppt en ny kokbok. ”Texas BBQ”. Om hur man grillar. Hela boken handlar om det. Olika grillade grejer. Jag upplever inte att det är ett koncept man kan gå helt och hållet fel med. I synnerhet inte om man är Jonas Cramby. Jag tycker alltså att ni, om ni är in the market för en ny grillbok, ska kolla in den hos närmaste litteraturmånglare. Nu är visserligen inte böcker ett socialt media per definition. Och det var väl i och för sig det vi skulle prata om här. Men låt oss inte hänga upp oss på detaljer. Läs boken och grilla något från den och bjud någon på middag. Det är jättesocialt. Det räknas. Så tänker jag. Mer om den i Jonas egen blogg här.

2. Bloggens kontorskollega, här i bloggen lite mer känd som ”min vän N”, har också en blogg. Den är lite som den här bloggen hade varit om en mycket smartare person hade skrivit den och inte alls skrivit om samma saker som den här bloggen skriver om, kan man säga. Det har ju hänt förut att det har länkats härifrån till min vän N:s blogg, och i vanlig ordning följs det av en disclaimer att de av er som upplever att er egen inre bild av min vän N kan förstöras av att få veta att min vän N faktiskt har en verklig identitet och knallar omkring i tillvaron och tycker och tänker grejer helt obeorende av oss andra bör låta bli att klicka på länken. Red pill, blue pill, ni vet. Jag lägger mig inte i det där. Men OM ni nu känner att min vän N verkar vara mer sympatisk än personen på bylinebilden strax ovanför det här inlägget och känner er redo att så att säga move on i livet, då kan ni klicka här. Han har skrivit om Arnold Schwarzenegger idag. Bara en sån sak.

3. Cafe.se, där ni alltså just nu befinner er, fick för en liten tid sedan tillökning i form av en filmblogg, kallad Filmbiten. Den uppdateras ofta. Den håller reda på exakt när det kan tänkas dyka upp en ny superhjältefilm men gottar också ner sig i projekt som ”Perks of being a wallflower” vilket väl får sägas vara en liten avstickare från stora vägen i filmsammanhang. Och man gillar ju film liksom. Och den är välskriven och har en sympatisk ambitionsnivå. Och mannen på bilden strax ovanför den heter Johannes Hobohm och han ser ut som om någon precis har berättat för honom var det finns ett hemligt förråd fyllt med glass och fyrverkerier. Jag tycker att vi ska stödja den sortens initiativ.

4. Jag har förstått att det här med podcasts är stort bland kidsen nuförtiden. Man försöker ju hänga med, liksom. Och eftersom det här i alla fall officiellt beskrivs som en blogg om att försöka ha familj, även om jag ju rent generellt i likhet med mitt liv i övrigt verkar ha lite svårt att hålla mig till saken, så tänkte jag ge en shoutout (kidsen säger så, jag hänger med) till Nisse Edwall och hans vapendragare Manne, och deras Pappapodden. Väldigt mycket för att jag har det stora nöjet att ha träffat Nisse ett par gånger AFK (jag har sett Pirate Bay-filmen, jag är jävligt nere med ungdomen nuförtiden ska ni veta) och han är en sådan där person som man hur mycket man än försöker liksom inte riktigt kan tycka illa om. Det är förstås jävligt irriterande, vilket borde kunna leda till att man faktiskt borde kunna tycka illa om honom bara av den anledningen, men just som man börjar försöka känna så så brukar Nisse bara ge en en kram. Och han är jävligt bra på att kramas, den där jäveln. Och det går ju liksom inte att tycka illa om bra kramare. Det är oerhört provocerande, alltsammans. Den där Manne verkar också svintrevlig. Jag kan dock inte gå i god för exakt hur bra han är på att kramas. Men podden är väldigt trevlig. Självklart. Jag har förstått att det är så kidsen kallar det, ”podden”. Och jag har förstått att kidsen laddar ner sånt här från iTunes men det gör man säkert som man vill med.

5. Ja, och nu sitter ni förstås där och muttrar att vafan, det här är ju bara folk du känner. Så om det inte rubbar era cirklar för mycket tänkte jag slänga in någon som jag inte alls känner över huvud taget, men som jag har en förbannad massa respekt för: Johanna Frändén. Hon är en av de absolut mest läsvärda sportjournalisterna jag vet alla kategorier, och utöver den briljanta symbolhandlingen att dyka upp i EM-studion i Julia Tymosjenko-frisyr i somras har hon även en blogg här. Om man gillar fotboll tycker jag verkligen att man ska läsa den. Och om man inte gillar fotboll tycker jag nog gott att man borde göra det ändå.

6. I övrigt rent i allmänhet sådär läser jag gärna Hanna Fahl i DN, lyssnar på Morgonpasset och PP3 i P3 med stor behållning och tycker fortfarande att Annika Lantz är fantastisk. Jag tyckte också oresonligt mycket om Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”-trilogi och Karolina Ramqvists ”Alltings början” eftersom jag hoppas att såna som jag blir en aning mindre skitstövlar av att människor väldigt olika oss själva berättar historier för oss som vi inte hade fått höra annars. Och så har jag, på direkt order från min vän N, plöjt igenom hälften av James Clavells samlade utgivning och nu känner jag tydligt att jag behöver någon form av svärd.

Ja, det var väl det jag kom att tänka på just nu. Kommentarsfältet är öppet för andra tips på vad man kan läsa, lyssna eller titta på nu när det har blivit den där sortens väder ute som gör att man bara vill sitta inomhus med en bra fläkt och en stor macka. Vad rekommenderar ni?

Dela (22)
Tweeta
 

Annons

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Annons

Laddar