Vetenskapen. Den möts alltid av oförståelse i början.

Morgon.

Jag: Vill du höra en helt SJUK grej?

Fru: Jag ska gå till jobbet nu. Är det viktigt?

(Tystnad)

Jag: Det beror på hur man ser det.

Fru: (Ser inte helt och hållet övertygad ut om att vi kommer se det på samma sätt) Är det som den där gången när du väckte mig mitt i natten för att berätta att Zlatan hade bytt klubb?

Jag: Det var inte mitt i natten.

Fru: Jag har bråttom, alltså.

Jag: Klockan var typ halv fem.

Fru: Nu går jag...

Jag: Men jag har ju inte sagt vad det är!!!

Fru: (Suckar och himlar med ögonen på det där sättet som man bara med ganska många års övning kan lära sig tolka som att hon vill att jag ska fortsätta prata.)

(Konstpaus för effekt.)

Jag: Är du redo?

Fru: (Tittar på klockan)

Jag: Sniglar är inte sniglar.

(Tystnad)

Jag: Tänker du inte säga något?

Fru: Sniglar?

Jag: ÄR inte sniglar!!!

Fru: Okej.

Jag: Sjukt, eller hur?

Fru: (Tittar på klockan)

Jag: Det vi KALLAR sniglar, de med små hus på sig, heter egentligen SNÄCKOR! Det är bara de där stora slemmiga UTAN hus som heter sniglar!

(Tystnad)

Jag: Sjukt. Eller hur?

Fru: Kommer det här ta lång tid?

Jag: Vadå lång tid? Det var bara det.

Fru: (Nickar. Börjar gå mot dörren.)

Jag: Men vänta då!

Fru: På vad? Du sa ju att du var klar!

Jag: Men ska du bara lämna det så här?

Fru: (Masserar den där lilla punkten på näsan precis mellan ögonen.)

Jag: En av bloggläsarna berättade det här. Det här vände fan upp och ner på mitt universum.

Fru: (Låter lite som att hon inte tycker att det är jättefint) Jättefint, älskling. Verkligen.

Jag: Okej. Vill du att jag ska BLOW YOUR MIND på riktigt då?

Fru: (Låter lite som att det finns ganska många saker som skulle göra henne gladare) Inget skulle göra mig gladare älskling.

Jag: Snäckorna som man hittar på stranden...det är egentligen DJUR!

(Tystnad)

Jag: Det har liksom BOTT djur inuti snäckorna. Och det är SAMMA slags djur som sniglarna på land! Eller, ja du vet, snäckorna på land.

Fru: (Tar ett ganska djupt andetag) Exakt vad trodde du att snäckorna på stranden var för något?

Jag: Vadå vad jag trodde? Jag trodde att det var en grej bara. Trodde inte du det?

Fru: En "grej"?

Jag: Ja. Som stenar, typ.

Fru: Och var trodde du att snäckorna kom ifrån?

Jag: Jag har aldrig tänkt på det. Jag tänkte att de bara fanns, liksom.

Fru: (Nickar allvarligt) Jag går till jobbet nu.

(Tystnad)

Jag: VISSTE du det här alltså?

Fru: Herregud, jag orkar inte...

Jag: Ibland känns det som att jag lever med en främling.

Fru: Mmm. Jättefint, älskling. Vi får prata mer om det när jag kommer hem.

Jag: Jaha! Men det står liksom på Wikipedia att snäckor kan bli upp till en meter långa. Visste du DET då!? VA!?

(Dörr som stängs)