Jag vet väl inte riktigt hur vi kom in på det. Eller hur konversation egentligen började.
Men jag började i alla fall prata om Norge med en kille på gymmet. För att den här killen var norsk. Och jag har tänkt mycket på Norge sen igår, och det kändes liksom som ödet. Och när jag hade pratat om Norge med norrmannen en ganska lång stund så mumlade han något om ”mmm, dyrt där” och såg lite ut som man gör när man försöker gå därifrån. Och då förstod jag att han inte alls från Norge. Så då sa jag istället ”men eller hur? Helt sjukt! Hela landet är ju som en enda stor flygplatsbar, det är för fan som att de har en helt egen VALUTA!”.
Och då tittade han ganska länge på mig. Och jag tittade ganska länge på honom. Och jag mumlade ”alltså, de har ju en egen valuta, det fattar jag ju, men du…du vet. Du fattar vad jag menar”.
Och då gick han.
Och det är därför min fru har slutat säga till mig att jag borde komma ut lite mer och träffa mer folk.
För det är det här som händer när jag gör det.
