Själv kommer man från en generation där man minns hur det var att ha två tv-kanaler. Totalt. Man minns första vhs-spelaren. Man minns när tv3 startade. Man minns när man satt och tittade på serier man inte ens gillade bara för att man ville se reklamen. Man minns testbilder och svt-klockor. Man minns hur det var att växa upp och veta att om du inte var hemma när ett barnprogram visades, då missade du det. Då var det borta. För evigt.
Den här ungen, däremot. Han växer upp med hela universums mest omfattande videobibliotek på en enda liten fingersvepnings avstånd.
Han kan välja vad han vill.
Han har all världens underhållning blott en pekfingertopp bort. Han står på en pekskärmstrampolin framför ett hav av den mest storslagna humor och den mest hisnande animering som den samlade mänskligheten förmått prestera under århundraden.
Och vad ägnar vi hela vår söndagsmorgon åt?
Nån traktor med mantel som pratar koreanska, en vuxen man som packar upp leksaksbilar ur kartonger och creepymumlar “mmm, nice and colorful”, och en sur tant i träningsoverall som bakar en brandbilstårta.
Om och om och om och om och om igen.
Den tekniska revolutionen är fan bortkastad på de kommande generationerna.