Familjen Backman-Shafti har (inte så mycket på den backmanska sidans initiativ, ska påpekas) ägnat söndagseftermiddagen åt att gå runt i olika former av färg- och tapetbutiker.
Vi har hängett oss åt ivriga diskussioner med en entusiastisk kvinna i manchesterbyxor om huruvida vi som ”individuella uttryck” ser oss själva som ”höst” eller ”vinter”.
Jag har sedan fått lära mig att det finns (I shit you not) inte mindre än 17 olika färger som jag kallar ”vit”.
När min fru stod framför en vägg som (tydligen) var målad i en mycket specifik variant av just ”vit” kom kvinnan med manchesterbyxorna fram och frågade mig hur mina ”tankar gick när jag betraktade den här kulören”.
Då svarade jag att mina tankar just precis nu mest rörde sig kring att det är en förbannad tur att Premier League har landslagsuppehåll den här helgen så att jag i alla fall inte har missat en massa bra matcher genom att stå här och stirra på en vit jävla vägg.
Och sen fick jag vänta i bilen.
Imorgon ska vi titta på gardiner.
*Lycka*
LILJEVIT!
Här känner jag att jag måste sätta ned foten.
En liljevit är också en vit, som Ulf Lundell skulle ha sagt.
Försök komma till logiska resonemang här… Min tjej idiotförklarade mig när jag vägrade köpa en JVC pryl för något år sedan med hänvisning att de var ett annat lags största sponsor under 80 talet.
Du behövde ju i alla fall inte köpa en helt jävla värdelös Sharp-tv för 22000 spänn 1999 bara för att visa att du var lojal…
Jag kan ju känna att det här har blivit aningens mer komplicerat för mig på sistone. Att köpa Carlsberg har liksom sällan varit att betrakta som ett problem….
Men Standard Chartered? Va?
De sista 2 raderna får mig att brista ut i skratt.
*kärlek*
Satsade du stålarna i AIG också?