Always be closing

Telefonsamtal.

Försäljare: Hej! Jag ringer från *Namnet på ganska känd sajt där man hittar telefonnummer*!

Jag: Hej.

Försäljare: (Med tonläget som om han var den där lilla killen som sitter längst fram i båten på en kapproddningstävling) Jag vill tala med er om hur vi kan hjälpa er att komma i kontakt med nya kunder!

Jag: Okej.

Försäljare: (Med tonläget som om det var en hejaramsa) Jag skulle vilja tala med företagets VD!

(Tystnad)

Jag: Du menar...på mitt företag?

Försäljare: (Extremt entusiastiskt) Ja! Men om han inte är inne så kan jag även prata med marknadschefen eller ekonomichefen eller den administrativa chefen!

(Tystnad)

Jag: Varför förutsätter du att det är en han?

Försäljare: (Harklar sig) Ja...alltså...du vet...är det en kvinna eller?

Jag: Nej.

(Tystnad)

Försäljare: Men varför sa du det då?

Jag: Jag menar bara att du inte borde inte förutsätta det bara sådär. Moderna tider nu, vettu. Kvinnor har också jobb. Några av dem är till och med chefer.

Försäljare: Ja...jo...visst. Men chefen hos er är en man alltså?

Jag: Chefen?

Försäljare: Ja? På företaget...

Jag: Mitt företag?

Försäljare: (Lätt irriterad nu) Ja!

Jag: Det är bara jag här.

Försäljare: På kontoret?

Jag: Nej, på företaget.

(Tystnad)

Försäljare: Hur menar du nu?

Jag: Det är bara jag här. I företaget.

Försäljare: (Det distinkta ljudet av någon som upprört rafsar i en hög papper) Vad gör du då?

Jag; Jag skriver grejer.

Försäljare: (Oförstående) Vadå "skriver grejer"?

Jag: Du vet. Blogg. Och sånt.

Försäljare: Men vad är din titel?

Jag: Titel?

Försäljare: Ja!

Jag: Just nu är jag föräldraledig.

(Ljudet av något från andra sidan luren som faktiskt lätt skulle kunna missuppfattas som en djup suck och någon som mumlar "jävla CP" mycket ilsket in i sin egen handflata)

Försäljare: Jag menar vad du j-o-b-b-a-r med.

Jag: Att vara pappa är också ett jobb.

Försäljare: Men på FÖRETAGET!

Jag: Ja, där skriver jag. Det har vi ju redan pratat om.

Försäljare: Men vem är chef då?

Jag: Det finns ingen.

Försäljare: (Ljudet av något som lätt skulle kunna missuppfattas som att någon dunkar sitt huvud i kanten på sin datorskärm) Men vadå FINNS ingen???

(Tystnad)

Jag: Ja, alltså, det är ju mitt företag. Jag äger det. Och det finns bara jag i det.

Försäljare: (Ljudet av rafsande i papper) Så det är ett enmansföretag alltså?

Jag: Ja.

Försäljare: (Plötsligt entusiastiskt igen) Men då är det ju dig jag ska prata med!

Jag: Okej.

Försäljare: (Med nypåslaget hejacklacksmode) Låt mig fråga dig en sak då: Var hittar du dina kunder idag?

Jag: Va?

Försäljare: Dina kunder! Var hittar du dem?

Jag: På 7-Eleven. Oftast.

Försäljare: Va?

Jag: Ja. I tidningshyllan. Jag jobbar ju med att skriva för tidningar. Så oftast hittar jag dem i tidningshyllan. Om ingen har flyttat på tidningarna och slängt dem i mjölkdisken.

(Tystnad)

Jag: (Harklar mig) Men...ja...det händer ju jävligt sällan, förstås.

Försäljare: (Djupt andetag) Men hur får du KONTAKT med kunderna då?

Jag: Redaktionernas mejladresser brukar stå på första sidan i tidningen.

(Tystnad)

Försäljare: Men låt mig fråga så här då: Hur hittar dina kunder DIG?

Jag: De brukar läsa min blogg, tror jag.

Försäljare: Din blogg?

Jag: Jag har Twitter också.

Försäljare: Och det är vad du jobbar med?

Jag: Ja. Fast just nu är jag föräldraledig.

(Tystnad)

Jag: Det är också ett jobb!

(Tystnad. Ett skrapande ljud som påminner lite om någon som karvar in könsord i sin skrivbordsskiva med en sax)

Försäljare: (Med den inte helt övertygade tonen av någon som läser innantill) Men vi har flera innovativa och marknadsledande annons- och söklösningar som jag tror hade passat perfekt för dig...

Jag: Du låter inte helt övertygad.

Försäljare: (Uppgivet) Nej.

Jag: Min fru säger alltid att en säljare måste tro på sin produkt.

Försäljare: Mmm.

Jag: Hon är också säljare.

(Tystnad)

Försäljare: Du...jag fattar helt uppriktigt inte riktigt vad det är du jobbar med.

Jag: Det gör inte min fru heller.

(Tystnad)

Jag: Nu måste jag gå, för nu är min macka klar i ugnen. Vill du höras lite senare eller?

Försäljare: (Med tonen av någon som funderar på att slå sönder sitt tangentbord med sin telefon) Nej...nej, det går nog bra ändå. Tack.

(Klick)