Annons

Fredrik Backman
Läs Fredrik Backmans roligaste och allra bästa bloggposter. Här skrev Fredrik Backman sina roligaste texter under tiden han bloggade för Café.se.

Annons
 

Andra berättelser från en USA-resa

Sedan min familj och jag kom hem från vår semester har en hel del vänner och bekanta ställt en hel del frågor kring hur det egentligen funkade rent familjefridsmässigt att flyga ganska långt och vara borta i tre veckor och köra rätt mycket bil i flera olika etapper. Två barn och packning och rusningstrafikköer och luftkonditionering av varierande kvalitet och en smula bristande bakgrundskunskaper i de lokala traditionerna för påfyllning av bränsle i hyrbilen och…ja. Alla som har varit på bilsemester med sina egna föräldrar i sin barndom utan att ha en Walkman befriad från övre volymbegränsning eller hörlurar med exceptionell bakgrundsbrusreducering vet ju att FN understundom kunde behöva stå redo med militära insatser innan en blå Volvo 850 ens kört av färjan i Puttgarden.

Annons

Så, för att enkelt illustrera hur min fru och jag tydligen löser konflikter när vi suttit i en bil hela familjen på en amerikansk landsväg i en jättelång kö och jag har spillt läsk över GPS:en så att vi inte helt exakt vet var vi är, och min fru vecklar ut kartan för att försöka ta reda på det medan jag är inne på en bensinmack och letar efter baseballkepsar (eller truckerkepsar, jag är inte den som är den det är jag sannerligen inte), och jag kommer ut och ska visa min nya keps och råkar spilla glass över hela kartan, och försöker lösa det genom att äta upp glassen med munnen tryckt direkt mot kartan, precis innan jag råkar få vägdamm i näsan så att jag nyser rakt in i bilen, så kan man väl säga så här:

Jag tyckte att den bästa formen av konfliktlösning var att sjunga ”Vad funkar bäst? Teamwork!”-sången från Wonderpets. Ganska högt. Flera gånger.

Våra barn föredrog att titta på mig, titta på sin mamma, utvärdera situationen, dra ner solskydden över rutorna och ögonblickssomna i någon form av protest.

Min fru däremot satt helt tyst tills vi kom till nästa stad, där vi stannade och gick in hela familjen på en Starbucks. Där frågade min fru lugnt och sansat vad jag ville ha, och jag förklarade ganska ingående hur jag ville ha en latte med fettfri mjölk och en extra espressoshot och hur viktigt det var att hon insisterade på den där extra shoten även om personalen började babbla om att de redan haaar dubbla shots i latten för jag vill ha trippla shotar så det var viktigt att hon insisterade och fick det här rätt, och sen hade jag väl möjligen en lite onödigt lång utläggning om hur det blev fel i San Francisco och hur jag fortfarande var lite kränkt över det för det kändes liksom som att killen på Starbucks där gjorde det med flit för att han inte gillade mig, och då nickade min fru bara en liten aning sammanbitet och sa åt mig att vänta med barnen och så gick hon fram och beställde. Och medan hon stod där började jag ropa ut lite andra spontana grejer som jag under den senaste tiden hade kommit på att jag ville ha. Chokladbitar (om de hade de där med liksom kex i mitten), bagels (fast utan lax om det gick), såna där smoothies (fast utan proteinpulvret som smakar sand). Såna saker.

Och Starbucks har ju det där systemet med att de skriver ens namn på kaffemuggen och så ropar de ut namnet när beställningen är färdig.

Och det var ganska mycket folk därinne. Så när de ropade upp ens namn var man tvungen att armbåga sig igenom en människoskog av individer som just i den del av Kalifornien som vi just då befann oss i ganska konsekvent såg ut som om Ricki Lake-publiken alldeles nyligen hade gått med i Sons of Anarchy, vilket föranledde att man inte hade en chans att hinna fram innan personalen ganska irriterat ropade ens namn igen fast i versaler.

Min fru noterade detta. Gick uppenbarligen tyst för sig själv igenom alla gånger hon räknat till 10 under dagen som gått. Pekade sedan på det hon och barnen skulle ha och gav kassörskan sitt namn och sa: ”This is for me”. Och sedan pekade hon på min kaffemugg och sa: ”And the triple nonfat latte is for Beyoncé. B-e-y-o-n-c-é.”

Jag sjöng inte teamworksången så många gånger efter det. Det gjorde jag inte.

Dela (84)
Tweeta
 

Annons

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Annons

Laddar