Antingen så är ni med mig eller så får ni lyssna ändå

Det var ju som sagt fotboll igår. Det gick inte så bra. Och såhär dagen efter fotboll som inte gått så bra så har jag, hurskavisäga, ett visst behov av att prata av mig. Helst förstås med någon som inte tror att en offsidefälla är någon form av djurplågeri, men om inte det finns tillgängligt går det lika bra med någon som bara är måttligt intresserad. Och om inte det finns tillgängligt tar jag vem som helst.

Min fru och jag har händelsevis två vänner som är de minst fotbollsintresserade människorna jag har träffat i hela mitt liv. Inte så att jag tycker illa om dem, inte alls, i allt annat väsentligt är de begåvade och charmanta individer. Men de skulle alltså inte ha kunnat vara mindre intresserade av fotboll om den så dök upp vid deras dörr och ville sälja faxmaskinspapper.

Idag ska vi äta lunch hemma hos dem.

Eller, som min fru väljer att beskriva det: "Det är alltid de oskyldiga som drabbas av Fredriks sportintresse".