Äpplen faller från träd

Jag: (Tittar på min fru och vår son) Vad gör ni?

Min fru: Jag skalar hans äpple.

Jag: Varför det?

Min fru: För att han inte tycker om skalet.

Jag: Du skämmer bort honom.

Min fru: (Höjer ögonbrynen) Verkligen? Är du säker på att du vill ge dig in i den här diskussionen?

Jag: Vadå? Du gör ju det! Barn ska fan lära sig att äta skal! Du kan ju inte lära honom att det är okej att du skalar äpplena bara för att få honom att äta dem!

Min fru: Du menar till skillnad från hans pappa? Som äter så oerhört mycket frukt och grönsaker med skal på?

Jag: (Möjligen lite utan eftertanke) Gör jag fan VISST!

Min fru: (Till vår son) Du förstår, äpplen måste komma skalade och mosade och inuti i en juicekartong för att pappa ska vilja äta dem.

Jag: (Helt utan eftertanke nu) Du! Jag äter MASSOR av saker med äpplen i!

Min fru: Som...till exempel?

Jag: Som äppel...

(En för min argumentations skull kanske inte helt fördelaktig tystnad)

Min fru: ...paj?

Jag: TILL EXEMPEL!

Min fru: Jag skalar äpplena när jag gör äppelpaj till dig.

(Paus för eftertanke)

Jag: Visst...visst. Så du vinner den här ronden då.

Vår son: (Tittar på mig. Stoppar in en bit äpple i munnen. Ser skeptisk ut.)

Min fru: (Till vår son) Oroa dig inte älskling. Mammas gener är starkare än pappas.