Ätardagen vs Min fru #2

Jag har nu lovat följande:

– Jag förbinder mig att begränsa friterandet till en (1) omgång.
– Jag förbinder mig att ingenstans under friteringsprocessen inblanda ingredienser som under några som helst omständigheter i efterhand skulle kunna refereras till som “typ ett experiment”.
– Jag förbinder mig att inte använda den nya wokpannan.
– Jag förbinder mig att använda wokpannan som ligger i en låda längst in i förrådet och ser ut som om den var statist i det där avsnittet av Grey’s Anatomy när en kille kom in med en bomb i magen. Och bara den wokpannan.
– Jag förbinder mig att återställa väggen bakom spisen i ett för kokt pasta-kastande dugligt skick.
– Jag förbinder mig att ombesörja såväl omfattande genomvädring av lägenheten som en i alla väsentliga delar komplett återställning till tiden för frityrens inledning motsvarande inomhustemperatur i lägenheten.
– Jag förbinder mig att inte spela Gladiator-soundtracket så att jag stör grannarna.

Jag förbinder mig till allt det. Och vad säger min fru då? Kvinnan som burit mitt barn. Kvinnan jag stått framför inte bara en utan två gånger och lovat kärlek och evig trohet tills döden skiljer oss åt. Kvinnan jag svurit att dela mitt liv med i nöd och i lust och i alla tider däremellan.

Hon säger att hon vill ha det skriftligt.

Som ett för-ätar-förord.

Jisses. Möss i laboratorium tycker att det är ett skitjobb att dresseras att behöva sätta tassen på en röd knapp för att få små matbitar i ett rör.

Själv kan man inte ta fram en wok utan att behöva ringa en jurist.