Att gunga båten utan att gunga båten

Man är ju vaken en hel del på nätterna när man har nyfödda barn i lägenheten. Man promenerar väldigt mycket fram och tillbaka i sitt kök. Man promenerar väldigt mycket fram och tillbaka i sin hall. Såna saker. Framför allt sitter man väldigt mycket i soffan och gungar barnvagnen eller bilstolen eller spjälsängen fram och tillbaka om och om och om igen för att det är det enda i hela frikkin universum som får nyfödda barn att sova klockan 04.30 på morgonen.

All denna vakenhet på nätterna ger en förstås plötslig tillgång till extremt mycket tid att fundera på olika saker. En av de saker, har jag märkt, som man funderar allra mest på när man är vaken på nätterna är olika saker som skulle kunna göra att man inte behövde vara vaken så mycket på nätterna.

Jag jobbar med lite olika idéer, givetvis. Men den jag tror mest på än så länge är att jag systematiskt ska pröva att titta på olika genrer av skräckfilm varje förmiddag när bebisen tar sin tupplur. Jag tänker mig att jag på detta sätt förr eller senare borde hitta en typ av skräck som ger mig den där sortens mardrömmar där man liksom försöker springa allt vad man orkar från något läskigt, men plötsligt märker att man inte rör sig utan liksom springer jättefort på stället. Som om man rusar på ett löpband. Och helt logiskt, om jag hittar en sådan typ av trigger för just den typen av mardröm, och jag sedan lägger bebisen i barnvagnen på natten och binder fast min egen fot i barnvagnen, så borde jag liksom kunna ligga på snedden i soffan och gunga barnvagnen i perfekt sovrytm för bebisen samtidigt som jag själv sover.

Mardrömsvaggningsmetoden.

Jag ska slipa lite på namnet.