Att samtala med en fyraåring

– Varför?
– (Djupt andetag) Därför.
– Men varför?
– Tyst nu.
– Meh! Säg varför då!
– (Djupare andetag) För att…alltså…för att det ska vara så bara.
– Men vaaarfööör?
– Men…för att…den röda gubben måste vara där.
– Varför?
– (Andetag av den sortens djup som har konverterat till zenbuddhism när det är färdigt) Men därför! Därför bara! Det ska bara vara så!!!
– Vem är han?
– Tyst nu.
– Meh! Säg vem han är!
– (Tålmodig suck) Den blå gubben.
– Vad gör han?
– (Väldigt tålmodig suck) Han hämtar stjärnorna.
– Är det roligt?
– (Väldigt, väldigt tålmodig suck) Ja.
– Varför det?
– (Långa, långa, långa blinkningar) För att det är det.
– Men varför?
– (Inte så tålmodig suck) Därför!!!
– Varför blir du så sur?
– MAAAMMAAAA! PAPPA STÖR MIG IGEN!!!
– Jag försöker bara vara en intresserad och närvarande FÖRÄLDER här!!!