Away From Keyboard Away From Kids

Ja. Bloggen blev tydligen lite hängande här igår. Som den ensamma änden av en utebliven highfive. Det var inte alls meningen, vill jag bara helt kort påpeka. Men det var ju nationaldag och sådär. Grillad kyckling och Carlsberg Hof. Ni vet hur det kan bli. Dessutom råkade jag i något oövertänkt ögonblick medge för min närmaste omgivning att eftersom redaktören på mitt förlag ägnar den här veckan åt att rita röda cirklar och skriva “E! Det stavas med E!!!” på alla ställen i manuset till min nya bok där “historien” är stavat som “historian” så har jag egentligen inte så jättemycket att göra på mitt kontor annat än att äta cashewnötter och titta på Sopranos. Och eftersom den närmaste omgivningen är höggravid och hade en massa ärenden så beslutade den närmaste omgivningen att det var ett ypperligt tillfälle att låta vår son och mig få umgås lite kvalitativt.

Så det har vi gjort. Vilket givetvis har gått ut en hel del över den här bloggens innehåll eftersom den här bloggens primära innehåll handlar om min vardags primära brist på innehåll.

Framför allt har jag, nu när förskolan är stängd i fyra dagar, varit upptagen med att 12-14 timmar om dygnet försöka hitta på saker som på olika sätt kan stimulera, engagera och imponera på en treåring.

Problemet är bara att vi nyligen har varit i Skåne, och på vägen hem längs motorvägen därifrån så råkade min son få syn på något som kallas "Godisflyget". Vilket är en godisaffär inuti ett flygplan.

En godisaffär.

Inuti ett flygplan.

Det är RÄTT jävla svårt att imponera på en treåring efter det.

Så det här kan ta ett tag till.