Ja. Ni vet ju hur det är att vara i affären med en tvååring.
Först vill ungen inte sitta i barnvagnen. Sen vill ungen styra en av de där stora korgarna med hjul.
Och sen plötsligt stannar ungen upp. Tittar på barnvagnen. Tittar på korgen. Funderar en stund.
Och, jo.
Det är satans så svårt att styra i början, men när man väl har lärt sig är det faktiskt lite samma sak som att backa med släp, fast tvärtom.
(Ja, förutsatt att släpet är från en sci-fi-film och programmerat med artificiell intelligens på prototypnivå som med jämna mellanrum gör uppror mot sin skapare genom att vråla ”BOLLEN!!!” och sedan försöka krascha hela jävla ekipaget in i den jävla mejeridisken med flit, alltså. Men annars samma.)