Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Bad moon rising

 |  Publicerad 2013-06-20 22:46  |  Lästid: 2 minuter

Jag vet inte hur hög procent av den här bloggens läsare som vid ett eller annat tillfälle under sitt fordonsframförandeberättigade liv har kört någon form av bil med någon form av dieselmotor. Jag vet hur som helst i så fall inte heller hur många av de som någon gång har gjort det som någon gång har råkat (det kan till exempel bero på att man är trött eller på att pumparna var opedagogiskt märkta eller till exempel på att det var mörkt och utanför Norrköping och att man höll på att äta två stycken franska hot dogs under tiden och då kan det faktiskt hända vem som helst, rent hypotetiskt!) tanka bensin istället för diesel i dieselmotorn.

Det händer en del dåliga saker när man gör det. Så kan man väl sammanfatta upplevelsen.

Först går det fint en liten bit. Men sen flippar liksom hela systemet ur fullständigt och bilen börjar bete sig helt sjukt bångstyrigt och man kan liksom inte få kontakt med den. Det är som att befinna sig inuti en blåval med bihåleinflammation. Och sen blir det ett jävla liv helt plötsligt, och sen skär sig hela motorn och bryter ihop. Och sen står man där mitt ute i ingenstans och skakar på huvudet och tänker: “Fan. Det här kommer inte bli billigt.”

Jag vet inte om det har hänt er. Men det finns en avgörande sekund någonstans i hela det här skeendet då liksom hela situationens beskaffenhet plötsligt blir glasklar framför en. Då man med ens inser exakt vad det är som har hänt, och hur det ena ledde fram till det andra och hur det i sin tur ledde fram till att bilen låter som om valfri Rolling Stones-medlem har börjat kräkas i en megafon. Ett moment of clarity, om man så vill.

Det brukar dyka upp ganska exakt efter att man plötsligt ställt sig själv frågan: "Vänta...nu. Tankade jag diesel eller tankade jag...skit också."

Hur som helst.

När man är på picknick i en park. Och en törstig treåring utan förvarning rusar fram och tömmer ett svinstort glas med något som man tror är vatten. Och treåringen sätter ner glaset i marken och bara står och andas och blinkar en smula vingligt direkt efteråt. Och närmaste vuxen lutar sig fram och mumlar: "Oj. Jag tror att det där var Coca-Cola".

Då är det ungefär samma känsla.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 15:20