Bara så att vi har den riktiga versionen klar för oss från början

Det kommer eventuellt finnas icke namngivna delar av den här familjen som kommer försöka återberätta den här historien som att “Fredrik sa det till alla i kön tio gånger och blev j-ä-t-t-e-provocerad när ingen skrattade!”.

Det är, som ni förstår, inte sant. Det är en gravt manipulerad version av det verkliga händelseförloppet.

Jag sa det kanske max tre gånger. Och det var flera personer i kön som faktiskt tyckte att det var roligt. Eller åtminstone en. Hon i blå jacka näst längst bak. Eller hon hade i alla fall roligt, såg det ut som, det är möjligt att det inte helt och hållet var så mycket åt skämtet som åt situationen.

Men vi stod alltså framme vid kassan och precis när vi skulle betala så upptäckte min fru att vi hade köpt fel storlek på blöjorna. Och då sa min fru "oj, vi köpte fel!".

Och jag väntade faktiskt i flera sekunder på att någon annan skulle säga det. Eftersom det faktiskt är kutym. Det är lite som att man säger "prosit" när någon nyser eller "hoppsan Kerstin, upp igen!" när ett barn springer in i ett träd. Det var inte som att jag VILLE säga det men nationell tradition bjuder faktiskt sedan urminnes tider att om någon säger "köpte fel" högt och tydligt i en affär så svarar någon annan genast "en så kallad miss-handel".

Det var ingen som tog ansvaret. Jag tycker att det är viktigt med traditioner.

Visst, jag kunde kanske ha nöjt mig med att säga det en gång. I normal samtalston. Det går jag med på. Men jag vidhåller att det var lite överdrivet av min familj att inte vara kvar i affären när jag hade hämtat rätt blöjor och kom tillbaka till kassan.