Blod är tjockare än vatten. Men det är fan knappt.

Den är jävligt, jävligt, jävligt högljudd, bara, den här kolsyremaskinen. Och jag känner att det motverkar hela syftet med produkten. Det är allt jag vill ha sagt.

Men ja, låt oss eventuellt ta det från början: Min läkare och jag har alltså haft en pågående diskussion sedan någon gång i våras angående vad för slags tempel min kropp är ämnad att vara under resten av mitt liv, eftersom min läkare med viss envishet hävdar att mängden återstående liv kommer vara beroende av innehållet i templet. Och av och till är det tydligen inte så mycket ett “tempel” som det är “slutförvaring för radioaktivt avfall”, enligt vissa grafer och kurvor och “blodvärden” och “kolestrol” och andra ord som jag är rätt säker på att min läkare bara hittar på efter hand som vi pratar.

Hur som helst. Vi kom överens om att jag skulle börja dricka mer vatten. Eller, ja, vi kom överens om att jag skulle börja dricka vatten. “Mer” var aldrig inblandat, trots att jag påpekade att det är massor av vatten i Mer. Och i läsk. Räknar man bara mängden vatten har jag fan druckit mer vatten varje dag än någon människa jag känner för jag har faktiskt alltid druckit asmycket läsk. Men så får man tydligen inte räkna, enligt läkaren, och någonstans i höjd med att jag blev tvungen att erkänna att jag fick IG i Matte B antar jag att jag var dömd att förlora den diskussionen. Så till sist blev jag tvungen att lova att jag skulle pröva att börja dricka vanligt vatten. Sånt som kommer ur kranen. Det som man diskar med och har som ammunition i Super Soakers. Helt utan E-ämnen och färgtillsatser och allt det där som gör templet värt att bo i.

Min läkare kallade detta för en "omställningsperiod". Sen använde han rätt många exempel ur Discoverydokumentärer om rovdjur som har vuxit upp i djurparker och sedan ska återföras till det vilda, och sen sa han att "utmaningarna" med att jobba med mig var "ungefär de rakt motsatta".

Jag tog lite illa upp. Det är möjligt att jag ältade det en smula när jag kom hem. Så för att göra en lång historia högst marginellt kortare så gick alltså min fru och köpte en kolsyremaskin åt mig. Eftersom hon hävdade att det jag egentligen tycker så mycket om med läsk inte är smaken utan bubblorna. Hon baserade det bland annat på att jag inte gillar avslagen läsk (förutom 7-up, men den är ju läskvärldens ostbågar och därmed alltid bäst efter två dagar i rumstemperatur och öppnad förpackning) och bland annat på att min agent påstår att min andra roman aldrig hade blivit färdig om de inte tvångsavinstallerat Bubble Trouble på min mobil. Vilket givetvis inte över huvud taget är sant. Romanen hade visst blivit klar. Den hade bara blivit kanske 300 sidor kortare och handlat mer om bubblor.

Men hur som helst.

Den här kolsyremaskinen är jävligt högljudd. Så när jag går upp på nätterna och bubblar vatten så vaknar barnen. Jag tycker att det motverkar själva syftet med produkten eftersom det är på nätterna jag helst vill ha mina bubblor. Det är allt jag säger.

Läsk väckte faktiskt aldrig barnen. Jag vill bara påpeka det.

Förutom den där gången när de vaknade av att jag skrek olika typer av kombinationer av invektiv och kroppsdelar efter att deras mamma hade pratat med deras pappas läkare om "behovet av någon typ av larmfunktion" och sedan skakat all läsk i kylen innan hon gick och la sig.

Jag vet inte exakt var det här blogginlägget var på väg.

Det är så här det blir när jag inte får dricka läsk.