Bloggen ber om ursäkt för dagens bristfälliga blogguppdateringstakt

Men min son och jag har läst “Var är Nicke Nyfiken?”.

Det är alltså en bok som först har en massa text på varje sida som måste läsas. På rim. Och sedan en svinstor asrörig bild med ett jävla gytter av pryttlar där barnet ska hitta Nicke Nyfiken.

Första gången man läser boken tar det typ en och en halv timme.

Andra gången tar det typ en timme.

Tredje gången, när barnet äntligen har lärt sig att apor inte byter gömställen i böcker, tar det typ 20 minuter.

Men sedan, när ni är på n-ä-s-t s-i-s-t-a sidjäveln, listar ungen plötsligt ut att ovanför texten "kan du hitta Nicke?", under raden av föremål under bilden av apan, som pappa med flit hoppar över snabbt som en riskkapitalist över en deklarerad inkomst-ruta varje gång han kommer dit, står det: "Här är fem andra föremål du kan leta efter på den här sidan!".

Och då kräver barnet att få börja om från början.

Det är som en tvåbarnspappa i min bekantskapskrets sa mycket allvarligt när jag ringde och berättade att min fru var gravid med vårt första barn: "Fredrik, du ska veta att barn är lite som koloskopi och semester i Tjeckien. Det är inte det att man ångrar sig i efterhand. Men det är inte direkt så att man rekommenderar det till folk man tycker om heller."

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!